Vad tänker om uppropet och de berättelser som publiceras?
– Det är bra att det kommer ut, samtidigt blir jag personligen väldigt arg och ledsen över att det här har förekommit i nationsvärlden. Men jag är tyvärr inte förvånad. Hela höstens metoo-kampanjer har visat att det här är ett stort samhällsproblem och studenterna och nationerna är en del av samhället.
LÄS MER: 826 nationsmedlemmar har skrivit under uppropet
Hur utbrett problem är sexuella trakasserier inom nationsvärlden?
– Jag kan inte uttala mig om nationsvärlden skulle vara ”värre” än någon annan del av samhället. Vi vet inte exakt hur utbrett det är men vet också att mörkertalet är stort. Samtidigt ska man vara tydlig med att ett fall är ett för mycket, det här ska inte förekomma hos oss.
LÄS MER: 129 vittnesmål från nationerna
En del i uppropet och berättelserna relaterar ju till de många traditioner som finns på nationerna och exempelvis de hierarkier som lever kvar, hur påverkar det?
– Den gemensamma nämnaren i de berättelser som jag har tagit del är att det är män som utför handlingarna, från besökaren på ett dansgolv till en högt uppsatt person med inflytande. Förövarna har kunnat utnyttja sin ställning för att trakassera andra sexuellt. Det rör sig om brottsliga handlingar och många har tyckt att det varit svårt att anmäla, särskilt om det är högt uppsatt person. Det är problematiskt. Men jag vill ändå säga att nationsvärlden rent organisatoriskt är väldigt platt. Den som sitter på makt har oftast befunnit sig i världen längre och har ett större kontaktnät. Men vi har ungefär lika många kvinnor och män som är aktiva.
Men uppropet vittnar ju om stora problem. Vad kan ni göra för att förhindra att sådant här händer?
– Det har redan gjorts och görs mycket, bara den senaste terminen har det hänt en hel del. Tre nationer har nu könsneutraliserat sina stadgar, det har hållits workshops i hur man förbygger sexuella trakasserier i just nationsmiljö, det har ordnats en feministisk festival, ordnas queerklubbar och olika föreläsningar. Det har också genomförts en gemensam kampanj för ett mer respektfullt nationsliv och håller på att tas fram en handbok för större jämlikhet.
Har det gjorts tillräckligt?
– Jag tycker alltid att man ska vara självkritisk, men det har gradvis blivit bättre.
Samtidigt finns slutna herrsällskap kvar, porträtten på väggarna domineras av män och det finns stipendier för bara män. Påverkar inte sådant kulturen när det kommer till sexuella trakasserier?
– Jag håller med om att vissa saker är problematiska från det perspektivet. Det finns ett historiskt arv vi måste förhålla oss till, samtidigt visar flera nationer prov på förändring genom att exempelvis lyfta fram kvinnliga förebilder som porträtt och statyer. Nationslivet ska spegla den moderna tiden. Nationerna omsätter många människor och medlemmarna byts ständigt ut. Fördelen med det är att en tradition på bara ett år kan förändras.
Skiljer sig de olika nationerna åt när det kommer till den här typen av problem?
– Nationsvärlden består av 13 olika nationer som har olika problem. Vissa nationer har arbetat med dessa frågor längre och mer aktivt än andra. Tillsammans jobbar vi för att nationslivet ska vara varierat men inkluderande. Vi har genomfört insatser men de har helt klart inte upplevts som tillräckliga. Det är ett problem
Vilka förändringar behöver göras?
– Vi måste ta större ansvar när någon anmäler trakasserier. Det finns stödinsatser inom nationerna och vi kan hjälpa till att polisanmäla och förmedla kontakter till professionella stödinsatser. Vi måste bli bättre på att kommunicera vad man ska göra om man blir utsatt för trakasserier och att det absolut inte är okej att utsätta någon.
Vem bär ansvaret för att genomföra det?
– I grunden måste alla studenter själva stå för förändringen. Nationerna är föreningar organiserade av studenter som besöks av studenter. Vi är demokratiska organisationer och alla har möjlighet att aktivt bidra till förändring.
I uppropet ställs tre krav, vad anser du om dem?
– Bra, relevanta och självklara. Alla nationer har anledning att vara självkritiska. Alla ska känna sig trygga på nation. Vi studenter är unga och utbildade människor och har förutsättningar för att skapa förändring inom vår grupp. Det här uppropet skyndar förhoppningsvis på utvecklingen.