Kommunen hämtar tusentals cyklar i stadens cykelställ varje år – det är bara tillåtet att stå parkerad på staden i fem veckor. Sedan lappas och forslas cykeln bort. De som är stöldanmälda övergår till polisen. Några hämtas ut av ägaren. Övriga rustas upp i cykelverkstaden på Kåbovägen i Uppsala.
– Det känns lite som en kulturgärning att ta hand om en fin gammal svensk damcykel ibland. Och den här staden skulle drunkna i hojar utan oss, säger Lasse Viklund, cykelreparatör.
LÄS MER: Staden där ingen cykel står säker
I ett varmt växthus i anslutning till byggnaden där de jobbar står vad Lasse Viklund och hans kollega Fredrik Wallgren uppskattar vara runt 600–700 cyklar, alla hämtade från Uppsalas cykelställ. Ofta finns där ännu fler. Många av dem kommer aldrig att rulla igen – de plockas bara isär. Delar som kan användas sparas, spruckna ramar och annat går till skroten.
– Först och främst måste se till att cyklarna är säkra. Men vi får även in nya cyklar värda tusentals kronor. Man undrar varför ingen letar efter dem, säger Fredrik Wallgren.
De upphittade cyklarna som inte är polisanmälda, i för dåligt skick eller kan återförenas med sin ursprungliga ägare fixas till och kan sedan köpas av vem som helst.
– Senast blev vi av med alltihop, 80–90 cyklar, på bara någon dag, säger Fredrik Wallgren.
Göran Karlsson ansvarar för att hämta upp de cyklar som överges i Uppsala.
– Det finns ett beslut från förra året att det är fem veckor som gäller. Vi försöker hålla oss till det. En cykel får vara parkerad max fem veckor i Uppsala, säger han.
Men alla gillar inte beslutet.
– Det finns båda sidor. Det finns dem som river bort lappar från cyklar, som vill ha total anarki. Sedan finns det de som säger "Gud vad bra att ni röjer upp", berättar han.
Mats Ljungkvist ansvarar för verksamheten i Kåbo där cykelverkstaden ingår.
– Att reparera cyklar är en bra sysselsättning. De flesta kan börja jobba direkt och sedan lära sig mer efter som, säger han.
– Sedan är ju staden överöst med cyklar så de gör stor nytta på det sättet också.
I en större verkstad tas de cyklar som är i sämst skick om hand. Från taket hänger flera ovanliga modeller som blivit kvar genom åren. Ingen kan riktigt svara på hur länge det har lagats cyklar i Kåbo. Det är som om verkstaden alltid har funnits, säger de som vi frågar.
Lasse Viklund och Fredrik Wallgren tänker ofta på var alla cyklar kommer i från. Men de har några aningar.
– Två saker har alltid funnits i den här staden: studenter och cykeltjuvar, säger Fredrik Wallgren.
Kanske har en del av cyklarna lämnats var av studenter som flyttat vidare, spekulerar de. Andra har säkert stulits och sedan kommit på villovägar. De upplever i alla fall båda att stölderna i staden har ökat.
– Att någon norpar en cykel sent på kvällen och vinglar hem är väl en sak. Men när man fyller en minibuss med cyklar och kränger dem på nätet har det gått för långt, säger Fredrik Wallgren, med hänvisning till den stora härva med tusentals stulna cyklar som Uppsalapolisen nystar i just nu.
Att jobba med laga cyklar är nästan som en historielektion ibland.
– Jag kollar alltid var cyklarna är tillverkade någonstans. Förr gjordes det cyklar i Uppsala. Varenda liten by verkar ha haft en cykelfabrik en gång i tiden. I dag är allt borta, säger Fredrik Wallgren.
– Svenska cyklar som är tillverkade innan –80 går nästa alltid att rädda. Många nya cyklar blir värdelösa efter bara några år. Det har blivit mycket mer slit och släng, säger Lasse Viklund.
Den 17 augusti öppnar försäljningen av begagnade cyklar i Kåbo igen efter sommaren.
LÄS MER: Så tänker en cykeltjuv
HJÄLP UNT FYLLA I STÖLDKARTAN