62 procent av socialsekreterarna i Uppsala län uppger att arbetsbelastningen har ökat det senaste året. Varannan, 49 procent, svarar också att det har lett till ökade sjukskrivningar, enligt Novus-undersökningen.
– Krisen är riktigt allvarlig. Flera enheter har under flera år gått på knäna här i Uppsala. Trots att vi har påtalat problemen för ansvariga politiker, bland annat genom upprepade manifestationer, så görs inte tillräckligt för att förbättra situationen.
Det säger My Eriksson, socialsekreterare på barn- och ungdomsenheten i Uppsala kommun. Hon är även förtroendevald i Akademikerförbundet SSR.
Liksom undersökningen slår fast, vittnar My Eriksson om en ohållbar arbetssituation på vissa enheter, där sjukskrivningar duggar tätt och där personal slutar på grund av den tuffa arbetssituationen. Och inte minst de administrativa uppgifterna stjäl dyrbar tid, menar My Eriksson.
– Dokumentationen är viktig för rättsäkerheten. Men som det är nu är nu riskerar vi att komma bort från det jag tycker är kärnan i vårt arbete - samtalen med barn och ungdomar. Vi måste känna att vi kan avsätta tid för de viktiga samtalen, för de är dessa som på riktigt kan förändra ett barns livssituation till det bättre.
Hur påverkar den här socialtjänstkrisen utsatta barn och vuxna?
– Ökad ärendebelastning. Att det tar längre tid innan barnet får den hjälp den behöver. Barn riskerar att falla mellan stolarna och fara illa, eftersom vi inte kan sätta in hjälpen tidigare.
Att så många väljer att lämna branschen ser hon som ett stort problem.
– Varje person som väljer att sluta är ett kompetenstapp. Vi förlorar viktig erfarenhet. Det som kommer att rekryteras framöver är nyexaminerade socionomstudenter som inte hunnit få den erfarenhet som är så viktig i det här yrket, säger My Eriksson.
My Svensson hoppas, liksom Akademikerförbundet SSR , nu på bättre arbetsvillkor i socialtjänsten med en nationell handlingsplan som leder till minskad arbetsbelastning, bättre introduktion i yrket, fler utvecklingsmöjligheter och höjda löner.
– Det behövs riktiga krafttag nu, säger My Eriksson.
Du har jobbat som socialsekreterare sedan år 2000. Överväger du att sluta?
– Jag jobbar kvar eftersom jag tycker det är ett så viktigt jobb. Belöningen är när jag känner att jag kan bidra till att ett barn får en bättre vardag och bättre levnadsvillkor. Vi socialsekreterare kan göra skillnad, men arbetssituationen måste bli bättre.