Agneta Rosling, som fram till i september var verksamhetschef för BUP i Uppsala, uppger att olyckliga omständigheter gjorde att Sallys armar bröts. Personalen blev, som hon uttrycker det, förskräckt.
– Vi hade aldrig varit med om något liknande. Men från sjukhusets sida har vi bedömt att det inte har begåtts några fel. Flera ur personalen såg vad som hände och ingen av dem har uppgett att väktarna betedde sig illa, säger Agneta Rosling.
En ortopedspecialist har i journalen skrivit att Sallys frakturtyp kan uppstå om en person står i en viss position och att det inte behövs övervåld för att orsaka en sådan fraktur.
– Ortopedspecialistens utlåtande bekräftar att vi inte har någon skuld i det här. Däremot beklagar jag händelsen. Vi väntar nu på Socialstyrelsens yttrande och om de bedömer händelsen annorlunda kommer vi naturligtvis att ta till oss deras kritik och arbeta på förbättringar, säger Agneta Rosling.
Vad hände då, enligt er?
– Jag kan inte säga något om precis den här situationen men generellt när patienter blir våldsamma blir vi ibland tvungna att tillkalla väktare för att förhindra att mer våld utvecklades på avdelningen. Periodvis får vi göra det flera gånger per vecka för våra patienters säkerhet.
Barn- och ungdomspsykiatrin i Uppsala tar emot och behandlar cirka 3 000 barn och tonåringar per år för psykiska svårigheter eller ohälsa. Många föräldrar är nöjda med vad psykiatrin har att erbjuda, framhåller Agneta Rosling.
– Men det finns naturligtvis också föräldrar som inte känner sig väl behandlade.
Hon poängterar att det kan ta tid att behandla en ung människa för psykisk ohälsa. Det går inte alltid att ställa en diagnos från första början.
– Vi har inga enkla lösningar för allting. Det går inte att jämföra psykisk ohälsa med hur man behandlar ett benbrott eller en infektion. Vi måste möta varje individ utifrån hans eller hennes situation och mycket kan hända på vägen, säger Agneta Rosling.