John Magnus Roos är lektor i socialpsykologi vid Högskolan i Skövde och konsumtionsforskare vid Handelshögskolan, Göteborgs universitet. Han berättar om den årliga Konsumtionsrapporten som visar att vår konsumtion bara har ökat sedan mätningarna startade.
Konsumtionen har i princip gått spikrakt uppåt varje år sedan 1990-talets kris, det säger John Magnus Roos, lektor i socialpsykologi vid Högskolan i Skövde och konsumtionsforskare vid Handelshögskolan, Göteborgs universitet. Han har varit redaktör för Konsumtionsrapporten, sedan 2010, en rapport som sammanställer statistik från SCB på hur mycket vi konsumerar.
– Undantagen är den globala finanskrisen 2008-2009 då det var stiltje. Sedan har det fortsatt uppåt ända till 2020 till covid-året då totalkonsumtionen minskade med cirka fem procent under hela 2020.
John Magnus Roos säger att många av de beteenden vi hade före pandemin har vi återgått till. Till exempel resandet, som var den kategori som minskat mest 2020, har satt fart ordentligt.
– Slutsatsen verkar vara att när beteendet är påtvingat som under pandemin så återgår människor till tidigare beteende när det är möjligt igen, åtminstone en tillfällig återgång i alla fall.
Enligt John Magnus Roos verkar det bara vara en sak som kan hindra oss från att sluta konsumera.
– Tuffare ekonomiska förhållanden är det som krävs för att vi ska sluta, då brukar det gå ner.
Men har vi alltid konsumerat på det här sättet?
Kristina Lilja, lektor i ekonomisk historia vid Uppsala universitet:
– Det var brist på prylar innan industrialiseringen, i slutet av 1800-talet i Sverige. Gemene man hade begränsat med föremål, dels för att det var dyrt, dels för att det kunde vara komplicerat att skaffa sig sakerna. Majoriteten av det man ägde var bruksföremål.
Kristina Lilja, lektor i ekonomisk historia vid Uppsala universitet, berättar om bristen på prylar i slutet av 1800-talet i Sverige. Vanligt folk konsumerade inte på samma sätt som idag, men suget efter nya saker fanns ändå.
Vilket värde hade prylarna för människor då?
– Det man hade tyckte man var väldigt värdefullt, och det var kanske inte särskilt ofta som man köpte sig något nytt. Därför var man rädd om sina prylar. Man skötte om dem, lagade dem om de gick sönder och nyttjade dem så länge det gick, säger Kristina Lilja.
Kristina Lilja berättar att den slit- och slängmentalitet vi har idag egentligen bara varit stor under de senaste 30 åren. Den utvecklingen gjorde att det blivit allt svårare för hantverkskunniga personer, till exempel skräddare och skomakare, att överleva.
– Det har inneburit att kunskapen och möjligheter att laga saker har försvunnit. Så även om man idag har ambitioner att ta vara på sina ägodelar bättre, exempelvis av miljöskäl, kan det vara svårt.
Det köpsuget som finns idag, är det något nytt?
– Även under tiden då människor ägde färre prylar fanns det fortfarande ett ha-begär. Precis som med dagens influencers och kändisar såg vanligt folk upp till de rikare och ville ha det som de ägde. Kanske tänkte man att man blev lite mer som dem om man konsumerade likadant.
Mycket som köptes hade en praktisk funktion enligt Kristina Lilja, till exempel cykeln och symaskinen. Samtidigt har det alltid funnits ett mode att följa. Dammsugaren och andra hushållsmaskiner blev sådana statusprylar under 1950-talet.
Idag är shopping också en social aktivitet, hur var det förr?
– Auktionerna var en jätteviktig del av handeln ännu under sent 1800-tal, och lite som dagens gallerior var det också ett folknöje. Det var inte alltid som man budade hem något. Många samlades, man gick runt och kikade bland prylarna som såldes och kanske pratade lite med andra.