"Vi firar förödande traditionellt"

"Vi gör det gamla vanliga: Kalle Anka klockan tre, julgran och möjligtvis någon snäll granne som jultomte. Men jultomten har blivit en mer sällsynt gäst på senare år. Barnen har blivit vuxnare, nu är de 19 och 17 år. Kanske får någon av dem klä ut sig till tomte och försöka lura den andra. Vi har diskuterat hur sen traditionen med gran och tomte är. Min mor som är född 1917 minns julbocken, men än har vi inte återinfört honom.
Det enda som skiljer sig från vanligt julfirande är väl att barnen är vegetarianer numera och därför får vi vara uppfinningsrika med julbordet och experimentera lite. Vegetariska köttbullar är väl ingen hit direkt, så vi får se vad det blir. Alla hjälps åt, utom katten som hellre ställer till det.

Julafton ser ut så att vi stiger upp så sakteliga. Min fru som är från Västkusten har infört traditionen med julstrumpa med godis. Alla har var sin strumpa och när vi vaknar ska de vara fulla. Nissan fixar det på natten. Hon kommer genom skorstenen till kakelugnen.
Sedan stökar vi mest för att få ordning på allt. Runt lunch blir det risgrynsgröt. Vi äter julbord, delar ut julklappar och avslutar med att gå på midnattsmässan i Domkyrkan. Några släktingar brukar infinna sig eftersom vi bor i det största huset. Men i år kommer färre än vanligt, bara min mamma och min frus mamma.

Vi firar förödande traditionellt. Jag som var tonåring på 70-talet kan sakna det man kallar alternativ jul. Med det menar jag att göra julen till mer än något bara för den allra närmaste kretsen. Att så många kommer till midnattsmässan tror jag beror på att man behöver en gemensam mötespunkt så att julen inte blir så instängd. Man kan fira jul av alla möjliga skäl, men man kommer inte ifrån att julens egentliga tanke handlar om en akt av osjälviskhet, att man också ska tänka på dem man inte känner.
Utan julfirande skulle det kännas tomt. Jag vill gärna dela in året i tydliga delar. Och i alla kulturer har man haft något slags ljusfest när det är som mörkast."