Vad är det för vägskäl vi står inför?
– Vi riskerar att hamna i en samhällsdebatt där militanta extremister på olika sidor sätter dagordningen samtidigt som de sprider hat och göder varandra. Det är viktiga värderingar som står på spel och som den stora majoriteten av oss delar oavsett religion, hudfärg och etnicitet – nämligen respekt och empati för varandra och våra olikheter. Vi måste se till att inte ta den väg som extremisterna vill.
Upplever du att muslimer i Uppsala är rädda för att islamofobin ökar nu efter Parisattentatet?
– Ja, vi har redan märkt fler hårda kommentarer på nätet. Nu kommer en del islamofober att använda det som skett i Paris som en metod för att ursäkta moskébränningar och bagatellisera sådana handlingar. Vi buntas ihop med några få galningar och upplever att vi måste gå ut och ta avstånd från fasansfulla brott som vi anser att det är självklart att ingen stöder, vare sig man är muslim eller inte.
Men det är kanske för att attentaten görs i islams namn?
– För mig har min tro varit en väldigt stark grund för att försöka förbättra samhället. Det jag själv upplevt i muslimska sammanhang och i den muslimska fredsrörelsen har gett mycket glädje och kraft, både över religionsgränser och mellan olika etniciteter. Därför blir det så konstigt att behöva ta avstånd från något alla känner fasa över. Utgångspunkten borde vara att ingen människa stöder sådana illdåd, förutom de märkliga individer som aktivt uttalar sitt stöd.
Har du själv utsatts för islamofobi?
– Ja, ganska många gånger. I sociala medier är det mycket personangrepp. Trots att jag hela tiden skriver och pratar om tolerans och samarbete tror vissa att jag och andra muslimer gillar polariseringen, att vi stöder ett vi och dom-samhälle. När jag träffar folk blir jag oftast bra behandlad först, men ibland märker jag hur fördomar kommer fram när personen får reda på att jag är muslim.
Vilken är den vanligaste fördomen?
– Att vi muslimer aldrig skulle känna oss hemma i Sverige och inte vill ta ansvar för samhället. Men de allra flesta jag känner vill bidra konstruktivt till vårt samhälle. Det märks bland annat i hur snabbt den muslimska fredsrörelsen har växt.
Vad behöver göras för att motverka islamofobi?
– Det är oerhört viktigt att politiker går ut och tar avstånd från sådana idéer. Sedan måste vi samarbeta för att få ett tryggare samhälle. Vi ska nu bjuda in Uppsalas politiker för att samtala om hur vi tillsammans kan arbeta för att alla unga, inte bara muslimer, ska känna framtidstro. Att fler unga ska få jobb och drägliga bostäder är viktiga frågor. Och vi behöver skapa fler plattformar för möten och dialog mellan olika gemenskaper.
Bör muslimska samfund göra mer?
– Ja, vi har alla ett ansvar för att samarbeta och göra samhället bättre. För den muslimska fredsrörelsen handlar det mycket om att utveckla unga människor till att bli goda ledare och förebilder, för det är ingen självklarhet när det finns krafter som vill annorlunda.
Det finns en motkraft mot islamofobin också, det såg vi nu med kärleksbombningen av moskén i Uppsala.
– Ja, det är helt fantastiskt. Att så många gick till moskén och satte upp hjärtan där betydde oerhört mycket både för vår trygghet och för vår känsla av samhörighet med resten av samhället. Jag upplever att allt fler tar ställning för ett öppet och tolerant samhälle, som inte vill att de extrema krafterna ska få sätta dagordningen. För mig är det väldigt tydligt att den stora majoriteten i vårt samhälle vill att alla ska kunna leva i tolerans med varandra.
Vad är viktigast att få till nu i samhället tycker du?
– Först att vi visar att vi är många som tillsammans står upp för det öppna och toleranta samhället. Sedan att vi arbetar för att åter få in Sverige och Europa på en väg där människor har samma möjligheter till inkomst, boende och en framtidstro.