I Örgryte lär det ha varit närmare 800 personer ute. Och Örgryte är inte det enda exemplet. Under några få månader har flera försvunna hittats – döda eller levande – på detta sätt. Nu kommer en lokalavdelning att startas också i Uppsala.
Missing People visar styrkan i det civila samhället. Människors vilja att ställa upp ideellt är en resurs som ibland viftas bort av personer som tror att allt måste skötas av myndigheter – eller för den delen i företagsform. Många verksamheter är helt beroende av att frivilliga krafter ställer upp – från föräldrar som tränar fotbollslag i knatteserien till patientvänner som tar sig an gamla på sjukhus.
Men man måste, som initiativtagarna i Uppsala, veta vad man gör. Missing People kommer att genomföra utbildning i hur man organiserar sökningsarbetet och man kommer bara att agera efter godkännande av polisen.
Det finns en nödvärnsrätt som under vissa förutsättningar tillåter enskilda att avbryta en pågående brottslig handling, men är det fråga om brott måste det vara polisen som griper och åklagaren som anhåller. Så var det också i Örgryte – men följderna hade kunnat bli riskabla om uppretade människor hade tagit lagen i egna händer.
Det är ett tecken på civilisation att människor ställer upp ideellt för andra. Det är också ett tecken på civilisation att alla förstår och respekterar att vissa saker bara får göras av myndighetspersoner som har ett demokratiskt förankrat uppdrag och verkar under ansvar. Därför är det värdefullt med ideella nätverk som kompletterar polisens insatser, men inte med medborgargarden som tar sig rätten att uppträda som polis utan att vara det.
När tv-reportrar frågar om inte ”samhället” borde sköta om letandet så handlar det om en språklig förvirring. Det är Missing People som är samhället. Staten och dess myndigheter är något annat – och så måste det också vara.