"Vi är som en stor familj"

Livets Ord. Detta ifrågasatta, omdiskuterade och icke-PK-Livets Ord. Bara namnet ger en del människor något indignerat i blicken. Men dessa troende som ofta hamnar i minoritet, har här på Europakonferensen, församlingens största event, en frizon. "Här är det ingen som tittar snett, alla accepterar varandra", säger någon ute på festivalområdet. Det skulle kunna handla om en annan aktuell festival i en huvudstad inte långt härifrån. Samtidigt är skillnaderna milsvida.
Här är Jesus och Bibeln i centrum, men gemenskapsglädjen går inte att ta miste på. Som en besökare uttrycker det: "Vi är som en stor familj, från så många olika länder".
Inifrån boktältet hörs indiska tongångar. En man, iklädd en dräkt med vildsvinsbetar, borst och tofsar, står och lagar tikka masala inför en nyfiken publik. Han är född i norra Indien, i en huvudjägarstam, och visar sina matlagningskonster för att uppmärksamma missionsmontern i tältet.
Utanför, på vägen som skiljer kyrkhuset från festivalområdet, stannar en bootsförsedd man på en Harley-Davidson till för att småprata med en man i kostym. Festivaler brukar ofta kunna artbestämmas utifrån medelålder och klädstil, men här är det svårare. Allt ifrån shorts och piké, sparkdräkter, kavajdräkter och piffiga frisyrer, till cowboyhattar, piercingar och nitbälten blandas i folkmassan.
En man kommer fram och småpratar med UNT-fotografen om kameramärken. Han har varit på konferensen förut och tycker det är så kul mest för att han "känner igen var och varannan" här. Det där med fördomar mot kristna kan han allt om, och skämtar glatt. "Bara för att man inte är superfeministisk så tror de att kvinnorna är bundna vid spisen. I dag till exempel, när jag satt i barnpassningsrummet, satt jag och skrattade med några pappor om att vi var så många och mammorna så få", säger han.
Runtomkring osar det stekt kött och ett väloljat maskineri delar ut hamburgare, sallader, våfflor och glassar på löpande band. Inne i kyrkbyggnaden ringlar sig redan en lång kö in till nästa möte.