– Jag känner mig jättetaggad. Jag har alltid gillat volontärarbete och har nattvandrat och varit engagerad i Uppsala tjejjour. Är man en del av ett samhälle tycker jag att man ska bidra, säger Lovisa Björkegren.
Hon är en av 20 personer som just avslutat sin utbildning och är redo för det första uppdraget som polisvolontär. Den senaste tidens utveckling i Uppsala är en av anledningarna till att hon vill ställa upp ideellt.
– Det här året har varit mer oroligt än tidigare. Jag tror att många är rädda för att gå ut. Polisen behöver oss som extra ögon och öron.
Volontärer finns redan på flera håll i landet och den första gruppen frivilliga utbildades i Stockholm för över tio år sedan. Tanken är att de ska jobba trygghetsskapande, att polisen ska få hjälp med det brottsförebyggande arbetet, sprida information till allmänheten och bistå brottsoffer i rättsprocesser.
På torsdagen kommer Lovisa Björkegren och hennes kollegor att synas ute i julhandlen i sina reflexvästar för första gången.
– Vi kommer att berätta att vi finns och informera om fickstölder. Jag är förberedd på en hel del uppmärksamhet och att folk kommer att ställa en del frågor.
Känner du någon oro?
– Nej, inte för egen del. Det känns som en väldigt liten risk att någonting händer. Men min sambo som är ordningsvakt är lite orolig för mig.
Hon berättar att hon alltid har varit intresserad av säkerhets- och polisarbete, även om hennes drömjobb som arkeolog ligger långt ifrån.
– Jag vill gärna möta personer ansikte mot ansikte och brinner för att hjälpa människor. Första gången jag nattvandrade var jag ganska nervös. Men de människor jag träffade var fantastiska, folk kom fram och visade uppskattning. Jag hoppas att det blir samma sak som polisvolontär även om de vi möter kanske har blandade känslor inför oss.
Det kan kanske vara provocerande för några att det står polis på ryggen?
– Ja, det kan vara folk som tycker det. Men jag tänker positivt och hoppas att fler och fler inser att vi behövs.
Ulrika Andersson är samordnare för satsningen som inledningsvis gäller för Uppsala och Knivsta kommun. Hon förklarar att de frivilliga inte är anställda av polisen och att de inte har några andra befogenheter än vanliga medborgare. Inför varje uppdrag görs en hot- och riskbedömning för att säkerställa att volontärerna inte hamnar i någon otrygg situation.
Vad kan de bidra med?
– De kommer att öka synligheten och tryggheten. Volontärerna kommer att bli ett nytt inslag i Uppsala och Knivsta och det ser vi positivt på. Så småningom kommer vi att bygga ut, ambitionen är att de ska finnas i hela länet, säger Ulrika Andersson.
Det som motiverar de ideella krafterna att engagera sig har delvis att göra med polisens tuffa bemanningssituation, som UNT har belyst i flera artiklar. De som vill bli volontärer är medvetna om att myndigheten har ont om personal och vill engagera sig för att hjälpa till.
Polisen söker också efter en viss typ av personer när de rekryterar för uppdraget.
– Vi har en kravprofil och om jag personligen får rangordna egenskaperna så är det social kompetens, personlig mognad, samarbetsvilja, motivation och ansvarsuppfattning, säger Ulrika Andersson.
Volontärerna är alltid ute tre och tre, och vid varje uppdrag finns två så kallade kontaktpoliser med. Totalt finns i dag sju stycken kontaktpoliser.
Polisförbundet har tidigare varit skeptiskt till satsningar på volontärer. Inledningsvis fanns en oro för de frivilligas egen säkerhet.
– Den oron har försvunnit i och med de riktlinjer som vi tillsammans med arbetsgivaren kommit fram till. Vi är helt överens om att volontärerna inte ska användas i situationer där det finns risk för att någonting händer. Det känns ganska bra, säger Anna Ramsten, ordförande i polisförbundet för Region mitt, som Uppsala tillhör.
Däremot är facket oroliga över att ytterligare en arbetsuppgift ska belasta en redan ansträngd organisation.
– Vi ser risker eftersom vi har så dålig bemanning. Det är poliser som ska leda volontärerna och det är klart att det går åt resurser. I övrigt har vi sett att det har funkat bra i exempelvis Västerås och Stockholm. De har jobbat fram det här under många år och misstagen är gjorda.
Just resursbristen har styrt hur många volontärer som utbildats.
– Vi har valt att inte starta upp en så stor grupp. De ska hjälpa oss – inte stjälpa oss. Väldigt många vill bli volontärer och vi har inte kunnat rekrytera alla som vill, säger Ulrika Andersson.