Hur har det varit, tycker du, att ge det här stödet?
– Väldigt givande, hittills har jag fått bra respons från kvinnorna. Att bli slagen av sin partner är skamfyllt för många. Men när man etablerat en relation är kvinnorna väldigt öppna och lätta att få kontakt med. De vill berätta för någon som bryr sig och som vill hjälpa dem med råd och stöd.
Varför har du fortsatt som partnerstödjare?
– För att jag vet att jag gör nytta, bara det att kvinnorna har någon att prata med som bryr sig betyder mycket. Vi är två partnerstödjare i Uppsala län som ska öka tryggheten och säkerheten för kvinnan samtidigt som hon blir mer delaktig i mannens antivåldsbehandling. I slutänden hjälper vi i viss mån även männen. Det vi snappar upp i samtalen med kvinnorna kan vi förmedla vidare till behandlingsledarna utan att männen får reda på vem som sagt vad. Men ledarna får en mer heltäckande bild av hur det går.
Vill alla kvinnor ha ditt stöd?
– Nej, alla vill inte. Många får jag inte kontakt med, även om jag skriver brev och ringer. En del har gått vidare och vill lägga det som varit bakom sig. En del har startat ett nytt förhållande med en man som inte slår, då vill de lägga energi på den nya relationen.
Är det aldrig tungt?
– Jo det är det också, för jag får insikt om en annan människas svåra upplevelser. Man funderar mycket men det positiva väger ändå över. Sen måste man kunna ha distans och ha bra självkännedom för att ge ett proffsigt bemötande. Man är inte lämplig för det här uppdraget om man inte vet vad man gör och hur mycket man emotionellt klarar av.