Det är strax innan klockan 18 på midsommaraftonens kväll som larmet kommer. En bil har voltat i 120 kilometer i timmen på E4:an mellan Tierp och Uppsala. Den 35-åriga föraren heter Victoria Lundkvist. Hon är på väg hem från mataffären när hon plötsligt svimmar vid ratten, förmodligen av vätskebrist.
– Jag kände mig något yr och sen blev det bara svart. Sen vaknar jag av att jag slår huvudet i ratten, berättar Victoria Lundkvist.
Hon kör in i räcket i vänsterfilen och voltar sedan över i högerfilen. Hon tar sig ur bilen, men är i sån chock att hon inte förstår allvaret.
– Jag visste inte om det var på riktigt eller inte. Jag var i sån chock att jag inte fattade att jag skulle sitta ner ifall jag hade fått inre blödningar.
Hon viftar med händerna och försöker få kontakt med andra bilar för att få hjälp att larma.
– Folk körde förbi och körde förbi. De körde till och med över skroten från min bil.
Efteråt, under timmarna på sjukhuset, börjar hon fundera mycket på medtrafikanternas beteende.
– Är de påverkade och inte vill träffa på polisen? Eller är det bara det att det går utför med medmänskligheten?
För henne är det självklart att hjälpa en skadad person.
– Man hjälper personer i nöd, säger hon och fortsätter:
– Hur kan man leva med det? De behövde bara låna ut en telefon eller ringa SOS åt mig.
Minns du hur det kändes att stå där och inte få gehör för dina signaler?
– Hopplöshet. Samtidigt som jag var jättechockad och inte visste varför jag kallade på hjälp. Jag kände bara panik över att få någon att stanna.
Tillslut stannade ändå en man och en kvinna. Kvinnan hämtade filtar i sin bil och förmodligen ringde mannen 112. Medan kvinnan försökte få Victoria att sitta still försökte mannen stoppa trafiken.
– Men han fick hoppa undan för folk bara körde förbi. Och över bråten. Jag förstår inte, jag är besviken på samhället. Respekten är borta, säger hon.
Efter ytterligare en stund stannade en läkare och en ambulanssjuksköterska som båda var ur tjänst. De kunde undersöka henne innan räddningstjänsten kom till platsen.
– Jag hade änglavakt. Jag har ont i hela kroppen men det är ett under att jag kom undan som jag gjorde. Mannen och kvinnan som stannade först, jag skulle verkligen vilja tacka dem idag, säger Victoria Lundkvist.