Uppsalafödda och -uppvuxna Veronica Maggio är just nu mitt uppe i ett nytt album och nya låtsläpp. När vi håller i intervjun sker den via telefon. Men det hindrar inte hennes energi från att gå rakt igenom luren.
I år är ett stort år för Maggios musik då hennes album "Satan i gatan" firar tioårsjubileum. I över tio år har hennes svenska hits, som präglats av den "förhöjda livskänslan" av att vara ung, spelats flitigt.
– Det känns fantastiskt att det här tioårsjubileet fick så stor uppmärksamhet. Det kändes så stort och fint att jag på något sätt fick bli påmind om vilket genomslag det albumet hade. Jag känner mig hedrad, glad och överraskad då jag inte trodde att det skulle uppmärksammas mer än med kanske en Instagrampost, säger Veronica Maggio.
Tioårsjubileet firades bland annat genom att Spotify tillsammans med de svenska artisterna Miriam Bryant, Viktor Leksell, Myra Granberg och Daniela Rathana valde att tolka några av låtarna från albumet.
– Det var verkligen fint att få bli tolkad. Bara att artisterna berättade om att de inspirerats av albumet och att det fått dem att lyssna på svensk musik på ett annat sätt. Att det inspirerat dem till att sjunga och skriva på svenska, det kändes jättestort.
På frågan om det känns som att hon "bildat skola" för andra svenska artister som följt hennes fotspår, svarar hon ödmjukt att hon inte känner sig som någon svenskpops gudmor.
– Skratt, nej så tror jag inte man tänker om sig själv. Jag har egna förebilder och tycker dessutom att de här artisterna är så duktiga själva.
Enligt henne själv tänker hon sällan retrospektivt utan snarare framåt och funderar inte så mycket på det hon gjort tidigare.
– Nu har jag tvingats blicka bakåt. Det var en hektisk och omtumlande period precis när Satan i gatan släpptes. I samband med det blev jag också mamma. Det var en brytpunkt i mitt liv på många sätt, mycket har hänt sedan dess.
Förutom att hennes album firar tio år är Veronica Maggio även aktuell med ett nytt album och nya låtar. I maj släppte hon singeln "Se mig" vilket hon tyckte var skönt, då allt fokus inte riktades bakåt.
– Responsen på låten har varit så himla fin hittills, jag har bara fått glada tillrop och fina reaktioner. Det var faktiskt en ren slump att den släpptes samtidigt, jag hade inte riktigt funderat på det själv utan det var skivbolaget som uppmärksammade att Satan i gatan firar tio år.
Kan vi förvänta oss något mer nytt från dig i år?
– Jag kommer släppa en singel till i sommar och sen kommer jag släppa, om man säger albumets A-sida, i oktober och B-sidan nästa år. Jag strösslar med musik inför nästa sommar då man kanske äntligen får spela igen. Det är lite tanken att bygga upp inför nästa livesommar, säger hon.
Men trots att det nu kommer en massa nytt från Maggio har hon haft svårt att hitta motivationen till att skriva under pandemin.
– Först hade jag noll inspiration. Jag pratade verkligen med folk om det för det var så många som livestreamade, skrev ihop med andra och var jättekreativa och produktiva. Medan jag kände noll kreativitet och var helt oinspirerad. Jag tror till och med jag sa att det inte kommer komma någonting från mig innan den här pandemin är över.
Sen vände det drygt halvvägs in i pandemiåret 2020, då hon började känna sig uttråkad.
– Jag är glad att jag inte satte igång med något halvhjärtat försök mitt i uttråkningen. Jag gick till en början helt in i att vara mammaledig till min lilla dotter Rut istället. Tog det lugnt, slappnade av och stängde av. Sen dök idéerna bara upp.
Veronica Maggio är mitt i livet, skriver och släpper ny musik, är mamma till två, förlovad och fyllde 40 år nu i mars. Något som enligt henne inte påverkar hennes unga sätt att skriva musik på.
– Jag har fått höra att jag borde skriva om blöjbyten och disk, det tycker inte jag känns så spännande. Därför skriver inte jag om den delen i mitt liv.
Hon dras till att skriva om en annan sida, som också finns i henne.
– Det verkar som att det retar folk lite att jag inte riktigt inrättar mig i ledet. Även om jag lever ett liv där jag har barn, går på föräldramöten, sköter träningar och måste laga saker i mitt hus så har jag en annan sida.
– Jag sover på konstiga tider, går på fest, klär upp mig i massa konstiga kläder, plåtar och skapar "artwork". Den sidan är kanske den som oftare syns i texterna, det kan nog störa folk ibland.
Framöver hoppas hon att livet fortsätter som det gör nu. Hon trivs när hon får vara i stunden och skriva musik.
– Jag är nog ganska mycket här och nu. Det är när jag bara går på intuition som jag mår som bäst.
Trots att Maggio inte bor i Uppsala idag är hon ofta på besök hos sin mamma och bror som bor i Eriksberg. Minnena från barndomsstaden, som hon lämnade helt för Stockholm som 21-åring, är många och bra.
– Det jag tänker på direkt är valborg för det förknippar jag så mycket med Uppsala, såklart. Allt från att stå och skala 30 kilo potatis hemma hos min mamma till alla gäster som kom på sillunch, till att gå runt och samla tomglas. Bara den här härliga känslan att man bott i en stad som är smockfull av studenter och liv.
Hon kände dock aldrig att det var ödesmättat att lämna Uppsala.
– Jag var så mitt upp i allt jag skulle göra, det kändes mer som att jag var på gång. Det kändes inte som att jag utvandrade eller lämnade mitt föräldrahem. Uppsala finns ju kvar, så kände jag.
Minnena från gymnasietiden i Uppsala finns också kvar. Det var en period i Veronicas liv där hon kände sig lite rastlös.
– Jag har varit runt lite överallt och efter första året på gymnasiet blev jag lite skoltrött och åkte utrikes ett år. Jag gick då på Ekeby där jag studerade sam-journalistik. Sen gick jag på en lite konstig skola, som hette Spunk, där man hade fria studier och fick bestämma sin egen läroplan.
Hon provade även på estetiska linjen vid Bolandsgymnasiet, som numer är nedlagt.
– Men jag tyckte det var för låg nivå, så jag hoppade av. Jag var nog lite raslös bara och försökte hitta min plats någonstans, vilket inte var det lättaste just då.
Men mest minns hon staden med ett leende.
– Jag känner alla gator och ställen, jag har suttit vid Fyrisån halva somrarna. Uppsala är en otroligt fin stad i lagom storlek. Men sen kände jag väl att det var mer för studenter, än vad det var för mig, säger hon.