Att sambandet inte höll som det var tänkt erkänns nu nästan av Borg. Finansministern kan tänka sig att slopa de differentierade a-kasseavgifterna, men officiellt inte för att hans teori visade sig ohållbar, utan som en eftergift till LO.
I somras lanserade Fredrik Reinfeldt en jobbpakt. På plats i Visby under Almedalsveckan bjöd han in arbetsgivare och fackförbund till förhandlingar. Om parterna kunde komma överens om en yrkesintroduktion för unga, så kallade lärlingsavtal, skulle staten i sin tur sänka arbetsgivaravgifter och erbjuda handledarstöd.
Men detta räcker inte för LO. Förbundet vill att staten skjuter till lönesubventioner. Dessutom kräver man att regeringen avskaffar de differentierade a-kasseavgifterna innan man går vidare med förhandlingarna om en jobbpakt. Nu vet vi vad regeringen svarar: Om LO går med i jobbpakten kan vi tänkas oss att ta bort de höga avgifterna till a-kassan.
Anders Borgs nya hållning är alltså bara en del av förhandlingsspelet mellan regeringen, arbetsgivarna och facken. Men vad spelar det för roll om resultatet blir att man slår två flugor i en smäll?
Det stod tidigt klart att det teoretiska ramverk som motiverade de stora skillnaderna i a-kasseavgifter inte höll. Arbetslösheten hölls inte nere som det var tänkt. Vad som däremot skedde var att många valde att lämna a-kassan, inte heller det i linje med modellen. När det visar sig att kartan inte stämmer överens med verkligheten, måste man rita om kartan. Regeringen valde att ignorera verkligheten. Tills nu.
Jobbpakten tvingar Anders Borg och Fredrik Reinfeldt att överge sin åsikt om a-kassan. Samma pakt ser dessutom ut att få LO att släppa sitt motstånd mot särskilda introduktionsavtal. Om förhandlingarna faller väl ut kan fler få jobb och fler våga försäkra sig mot arbetslöshet. Då spelar det ingen roll att det inte var ideologisk övertygelse som drev parterna.