Inte heller på annat sätt hade Abdulwahab tilldragit sig den brittiska polisens intresse. Och att det finns uppgifter om att al-Qaidainspirerade terrordåd planerats på flera platser i Europa och USA under julhelgen motsäger inte den allmänna iakttagelsen att terrorister av detta slag i allmänhet uppträder i mycket små nätverk som opererar på egen hand utan någon central planering.
Visst kan man under intryck av spektakulära händelser önska sig att det gick att kontrollera alla människors rörelser och bekantskapskrets. Men det förutsätter i så fall att landet förvandlas till en polisstat av närmast nordkoreansk omfattning. och även då skulle kontrollen ibland visa sig vara illusorisk. Det går inte, ens för maktens utövare i en sådan diktatur, att kontrollera allting. I demokratier blir krav på mer kontroll, mer avslyssning och mer övervakning lätt besvärjelser som kan ge en tillfällig känsla av ökad trygghet men som i verkligheten inte förändrar särskilt mycket.
Denna insikt tycks till stor del ha saknats hos dem som 2008 försvarade FRA-beslutet. Också därför vore det bästa i dag att börja om från början och analysera både verkliga underrättlesebehov, verkliga möjligheter att få veta det man behöver och verkliga integritetshot - i ett sammanhang och inte med integriteten inkastad på slutet som ett komplement.
Däremot är det märkligt att det gick fyra och en halv timme innan någon på Säpo öppnade och lyssnade på den ljudfil som Abdulwahab sände kort före dådet. Men då handlar det om en fördröjning i utredningsarbetet, inte om att Abdulwahab verkligen hade kunnat stoppas om filen avlyssnats genast.
Filen analyseras nu av Säpo. Tydligen finns inslag i ljudbilden som kan tyda på att åtminstone en annan person varit närvarande när inspelningen gjordes. Det vore naturligtvis oerhört värdefullt om denna person kunde identifieras och spåras. Men även utan ett sådant genombrott så tycks det uppenbart att polisen fått fram åtskillig information på kort tid. Abdulwahabs rörelsemönster kartläggs och innehållet i sprängladdninigarna analyseras och kan ge viktiga upplysningar. När somliga tidningar och kommentatorer nu vill måla upp en bild av handfallenhet och naivitet inom polisen så är det faktiskt en orimlig beskrivning.
I det häpnadsväckande utbrott av Expressens kolumnist Ulf Nilsson som jag kommenterade i torsdags fanns (förstås) också påståendet att regeringen och statsministern uppträtt förvirrat. Renodlad rasism av det slag som Nilsson exponerade brukar ofta också yttra sig som hatiska utfall mot politiker och andra.
Men Reinfeldt gjorde det som varje politisk ledare bör göra i en krissituation, han tog klart ställning mot våld och terror, han manade till lugn och till att undvika förhastade slutsatser. De flesta har också hållit huvudet kallt och fortsatt med sina vanliga liv, kanske under något större vaksamhet. Och den som tror att justitieministern skulle kunna styra Säpos e-postrutiner lever långt från verkligheten. Däremot behöver både Säpos och andra myndigheters rutiner regelbunden översyn.
Polisen har under senare år verkligen gjort sig skyldig till en del iögonenfallande missar. De har utretts och måste leda till åtgärder. Säkerheten till exempel i Stockholms tunnelbana kan troligen förbättras. E-post till polisen ska naturligtvis läsas direkt när den kommer. Vattentäta garantier får vi aldrig.