Tårarna forsar utmed kinderna på den unga kvinnan när hon talar i telefon med sin lille son: ”Jag vill sova hos dig mamma”, skriker han från andra sidan jorden. ”Snart, snart”, försöker kvinnan lugna med upprörd röst. Hon har egentligen ingen aning.
Migrationsöverdomstolens krav på giltiga pass ifrågasätter i praktiken om mor och son ens är släkt. Somaliska pass från 1991 och senare anses inte gälla som id-handlingar. Men med tidigare praxis, fram till februari i fjol, fick ändå 90 procent av ansökande somalier återförenas med familjen. De ändrade kraven i mars ledde till 99 procent avslag redan i höstas.
Har då inte föräldrar sig själva att skylla om de ”lämnat” sina barn? Sådana frågor ställer bara den som inget vet om krig. I krig kommer man ifrån varandra. Man tvingas ta skydd, lämna barnen hos någon, och sedan hindras man kanske att återvända. Varje människas historia är unik.
Svenska myndigheter skiljer också barn och föräldrar åt. Det konstaterade TV4 Nyheterna i ett reportage på söndagen. En fyrabarnsmamma ska utvisas – utan sin ettåring, som hon alltjämt ammar. Han ska stanna hos sin svenska pappa, medan kvinnan och tre döttrar förpassas till Serbien. Äldsta dottern ligger dock sedan flera år svårt sjuk, enligt familjens läkare i den allvarligaste graden av apati. ”Vi har inte fri invandring till Sverige”, kommenterar migrationsminister Tobias Billström (M) torrt, medan TV4 klipper in bilder från svensk raggning av holländska immigranter.
Begreppet humanitära skäl i utlänningslagen ersattes 2006 med ”synnerligen ömmande omständigheter”: hälsotillstånd och situationen i hemlandet. Eller – som i fallet med åttaåriga Sam och hans mamma i gårdagens UNT – anpassning till Sverige.
På Migrationsverket säger man dock att ”ribban sätts högt, även för barn”. Ja, så högt att man nekar somaliska föräldrar att bevisa släktskap med sina egna barn, eller sliter ett dibarn från sin mammas bröst. Om detta hade hänt på 30-talet, och vi sett det i hitstoriens spegel, hade vi inte bara tyckt att fallen ömmade. Vi hade nog använt betydligt starkare uttryck än så.