Vem duger för Livets ord?

I förlagstältet på Livets ords Europakonferensområde trängs en grupp tonårsflickor kring ett bord med knappar, böcker, bokmärken. En knapp med texten "Jag duger som jag är" som lika gärna kunnat härstamma från Pridefestivalen väcker gruppens habegär, och jag kan inte låta bli att dra på smilbanden. Duger som jag är? Det är knappast något budskap som går igen på bokborden en bit bort.

Mellan böcker om kristen sionism och helande, ligger pastor Robert Ekhs äktenskapsguide Två blir ett. I den lilla handboken kan man läsa att "mannen skall vara huvudet i hemmet, och att kvinnan skall underordna sig honom." Ekh förtydligar: "Han har ansvar för att hans hustrus gåvor och förmågor kan maximeras och utvecklas." Jag undrar om flickorna med knapparna vet vad som väntar bortom brudslöjan.

På äktenskapshyllan i församlingens bokhandel fortsätter Ola Nilsson, engagerad i Bevara äktenskapet, på samma tema. Hans bok För äktenskapet i tiden är en svavelosande uppgörelse med homosexualitet och samkönade äktenskap. Ulf Ekman är ofta tydlig med att han uppfattar homosexualitet som en synd, och ytterligare en bit bort hittar jag Lester Sumralls Rakt på om demoner som slår fast att homosexualitet i själva verket är en helvetisk demon. Till förra årets Europakonferens portades IOGT-NTO sedan föreningen uteslutit pastor Åke Green på grund av hans uttalanden om homosexualitet som "en djup cancersvulst på hela samhällskroppen".

När morgonens influgne kändispredikant når klimax och brister ut i uppmaningen "kom som du är, och låt Jesu kärlek förändra dig!" glider min tanke till de oönskade egenskaper som skall bes bort. Homosexualitetens demon som skall drivas ut genom exorcism innan man välkomnas i församlingen. Kvinnans självständighet. Osund tro på vetenskap. Även detta demoner? "Jag duger som jag är, men du gör det inte" vore en lämplig slogan för nästa års profilprodukter.

Bakom Livets ords glada tivolifasad gömmer sig en djupt rotad intolerans mot oliktänkande och en radikal, bakåtsträvande världsuppfattning. Hur många elgitarrer som än samsas på scenen, och hur många populärkulturella liknelser predikanterna än lyckas få ihop, återstår det faktum att plåtkyrkan i Årsta år efter år basunerar ut samma gamla konservativa fördomsfullhet.