Eller finns det ändå en möjlighet att tvinga bort alliansregeringen? Ja, teoretiskt sett tycks det göra det. Budgetreglerna kom till för att hindra oppositionen att öka på statens utgifter utan att någon finansiering existerade. Det går inte längre. Men oppositionen kan minska utgifterna, vilket skedde en gång i höstas då 300 miljoner drogs bort från rege-ringskansliet med nedläggning av några ambassader som följd.
Nu talas det om att de fyra oppositionspartierna skulle kunna dra tillbaka den inkomstminskning som ett femte jobbskatteavdrag skulle innebära. Ett sådant väntas i höstbudgeten och Sverigedemokraterna och de rödgröna är alla mot. Röstar alla fyra mot jobbskatteavdraget så faller inte resten av budgeten, men regeringen har tillfogats ett nederlag i en central symbolfråga.
Att det i så fall handlar om att utnyttja ett kryphål som riksdagen inte gärna kan ha avsett att införa när budgetreglerna kom till spelar kanske ingen roll. Vem vill inte ta chansen att tillfoga regeringen ett nederlag? Och dessutom finns ännu en möjlighet – man kan ställa ett vanligt misstroendevotum, kanske motiverat av att regeringen är senfärdig med att tillgodose de beställningar som de rödgröna och SD, mot allianspartiernas vilja, röstat igenom i en del frågor.
Men å andra sidan - vill S, V och MP fälla regeringen i armkrok med Sverigedemokraterna? Och hur har de tänkt sig fortsättningen om de verkligen gör det? Spelet är riskabelt också för de rödgröna och i synnerhet för Håkan Juholt.
Väljer regeringen att avgå så går uppdraget att bilda ny regering till honom. Men han har en ännnu svagare ställning i riksdagen än Reinfeldt och kan lika lite som Reinfeldt bilda regering med Sverigedemokraternas stöd. Om ingen regering kan bildas kan resultatet alltså bli nyval, men inte heller då kan Juholt vara säker på att de rödgröna får en starkare ställning än allianspartierna.
Inte heller Miljöpartiet lär vilja riskera en sådan utveckling. Gustav Fridolin och Åsa Romson har åtminstone tills vidare ett uppenbart gemensamt intresse med Fredrik Reinfeldt: att undvika regeringskris. Socialdemokraterna kan knappast enas med regeringen om jobbskatteavdraget, men Miljöpartiet skulle kunna – om priset är det rätta. Vi bör alltså räkna med intensiva överläggningar bakom kulisserna fram till dess att budgeten ska antas i riksdagen.
Hotet om nyval kan inte viftas bort, men i grunden är situationen ändå densamma som den varit i ganska många månader. Det finns i praktiken bara ett regeringsalternativ. De rödgröna är inte längre någon samverkande allians och det stora oppositionspartiet, Socialdemokraterna, har inte hunnit ta fram någon ny politik. Juholt kan kanske räkna med stöd från Vänsterpartiet för en S-regering, men Miljöpartiet kommer att bli en besvärlig partner, vare sig de tas in i en ny regering eller inte.
Så länge de nuvarande styrkeförhållandena mellan Alliansen och de olika oppositionspartierna består så är det Reinfeldt som har det största manöverutrymmet. Han kan få stöd från socialdemokraterna i vissa frågor och i andra frågor komplettera sitt regeringsunderlag med Miljöpartiet, även om priset kan bli högt. Bilden kan vara densamma efter ett nyval – och likaså efter valet 2014 om inga stora omkastningar sker.
Juholts bästa alternativ är inte nyval utan att ta tiden till bundsförvant, ta fram en politik som kan locka över väljare från alliansen och hoppas att regeringens trovärdighet nöts ned.