Är på väg hem från mataffären med två tunga matkassar på cykelstyret. Jag cyklar långsamt på den nyasfalterade gångvägen. Eller, inte cyklar förresten. Jag vinglar faktiskt fram.
Nej, jag är inte full, det är bara det att jag äter godis samtidigt.
Jag är nämligen vuxen och äter godis när jag vill. Även på vardagar.
Så länge barnen inte ser alltså. Hur skulle det se ut? När de börjar kräva chokladbollar i stället för köttbullar, kolasnören i stället för spagetti. Och sen? Skörbjugg och diabetes och gud vet allt.
Jag idisslar en Dumlekola och tänker att det här godiset måste ätas upp nu, i samma stund som jag kliver innanför dörren är det för sent. Men ingen behöver ju få veta något.
Gruset smattrar under däcken när jag rullar in på gården. Jag parkerar cykeln och låser upp dörren. Maxi möter mig i hallen.
"Mamma, vad har du handlat?"
Jag ställer ned kassarna.
"Massor: blöjor, tomater, köttbullar, spagetti, såna där små yoghurtar som du tycker om och..."
Han tar ett steg närmare. Vänder uppmärksamheten från matkassarna till mig. Sniffar i luften.
"Vad har du ätit mamma?"
Åh nej.
"Nej vaddå, jag har inte ätit något."
"Det luktar som choklad."
Helskotta.
"Nej, jag har inte ätit choklad. Ibland luktar mammor choklad ändå. Av sig själva."
Min man ler i bakgrunden mot sin skenheliga fru. Jag är tagen på bar gärning och skäms för att jag utger mig för att vara något slags fluortant med mitt "Det är inte lördag idag"-snack samtidigt som jag själv smygäter godis så fort barnen vänder ryggen till.
"Mamma, är det lördag i dag?"
Maxi har inte köpt storyn om mammor som luktar choklad naturligt. Mini kommer springande.
"Mamma, jag se jag se."
Jag harklar mig.
"Nej, det är onsdag i dag , och vet ni vad? Onsdag kallas för lill-lördag. Så då kan man faktiskt få godis."
Jag plockar fram påsen som jag gömt i innerfickan på jackan och som fortfarande innehåller några kolor, en fruktnapp och två salta fiskar.
Sträcker fram den mot barnen och inser att det här är slutet för Fluortanten. Det som återstår nu är ett flinande tandtroll.
"Nej tack, vi har borstat tänderna mamma."
Mini nickar. Jag stoppar skamset ned påsen i jackfickan igen.
"Men du kan äta godiset mamma", säger Maxi.
Jag mumlar något om lördag. Funderar över vem som är barn och vem som är vuxen i det här huset egentligen.