Våtmarker återskapas i Lunsen
Det är blötare än vanligt i Lunsenskogen utanför Uppsala. I höstas började kommunen att återskapa våtmarker i naturreservatet söder om Uppsala. Diken har fyllts igen, och nu står de stora kärren under vatten.
— Micksmossen har blivit en enda stor vattenspegel, så jag tänkte att vi skulle gå dit, säger skogvaktare Stig Karlsson när vi passerar under järnvägen vid Karlsro.
Efter en dryg kilometer börjar det bli rejält blött på stigen. Stig Karlsson viker in i terrängen och börjar spana efter plastsnitslar på träden.
— Här ska vi dra om vandringsleden runt nordspetsen på Långkärret. Vi börjar med de markerade stråken. Men om det finns någon omarkerad led som folk använder väldigt mycket så får de gärna höra av sig.
Spärr
Söder om Micksmossen kommer vi fram till det första dämmet, en spärr av plankor, sten och jord i det gamla diket. En groda simmar i vattnet ovanför fördämningen.
Stig Karlsson tar upp telefonen och ringer till Reino Haataja, som bygger spänger i Lunsen åt kommunen. Jodå, Reino lastar spillvirke på sitt fyrhjuliga terrängfordon en bit längre fram, just där vandringsleden korsar Micksmossen.
Den 13 augusti klagade en UNT-läsare på den här spången. Att tvingas balansera på två plankor utan ledstång över en drygt 100 meter lång vattenspegel ansåg skribenten vara ytterst påfrestande. Hur klarar sig barnfamiljer, äldre och hundägare? Och hur tar man sig över vid frosthalka?
"Stoppa experimentet"
Insändarskribenten ville stoppa "detta idiotiska experiment" som utestänger många människor från den trolska skogen och undrade vem som gläds åt denna enorma vattensamling?
— Spängerna är 45 centimeter breda och har en mötesplats på mitten. Det är sällan vi gör så breda spänger så jag tycker inte det borde vara så besvärligt att gå här, svarar Stig Karlsson.
Ohyvlat mot halka
— Plankorna är sågade men inte hyvlade för att inte bli hala. Visst kan vi få frosthalka, men i så fall blir det säkert minst lika halt på berghällarna som leden passerar.
Medan vi provgår spången berättar Reino Haataja att han borrade stolphålen medan isen låg kvar. Spången slutar på en halvö. En kryssmärkt stolpe en bit ut i vattnet visar den gamla sträckningen.
Det är gott om mygg i Micksmossen. Har man tänkt på att de nya våtmarkerna kan bli mygghärdar, särskilt om de bara står under vatten vissa delar av året?
— Jag har inget minne av att myggfrågan diskuterades när skötselplanen togs fram, svarar Stig Karlsson när vi börjar vandra tillbaka mot bilen.
Vid de stora stigarna in i reservatet varnar anslag Lunsenvandrare för att delar av de gamla vandringslederna nu står under vatten. Någon karta med de nya "sjöarna" finns dock inte.
UNT-fakta
Lunsens våtmarker
Av naturreservatet Norra Lunsens 1 342 hektar är nästan 300 hektar våtmark, det vill säga sumpskog eller myrmark. Nio större myrmarker har varit utdikade. Ädellövskog i de tidigare myrkanterna hotar att slås ut av gran och tall.
Ett mål i 2003 års skötselplan är att återskapa kärr och lövrika sumpskogar med naturlig hydrologi genom att dämma igen diken på ett 20-tal ställen. Åtgärderna ska bevara och utveckla våtmarkernas naturvärden och bevara Norra Lunsen som friluftsområde av vildmarkskaraktär.
Så jobbar vi med nyheter