Påskhelgens vårväder lockar ut många hobbyodlare till kolonilotterna. På Tunabackars kolonilottområde står nästan varenda grind på glänt och på var och varannan lott syns en rygg i vädret och ett ivrigt påtande i jorden. Det är hög tid att börja förbereda jorden för odling. Men först förodlar man hemma i små lådor, det är inte förrän tidigast om någon månad som man kan börja odla ute.
– Jag sitter och plockar med mina frön där hemma på kvällarna och planerar och drömmer, säger Heléne Lindberg som har haft sin kolonilott i tio år.
Men odlingsintresset har funnits längre än så. Ett stort intresse är nödvändigt, eftersom det är en tidskrävande hobby.
– Det är mycket jobb, och jag spenderar mycket tid här. Helger, kvällar, semestern. Det är svårt att åka ifrån eftersom det ska vattnas. Men så har jag ju grannar och vänner här som kan hjälpa till så det går ju att åka i väg, säger hon.
Några inbrott, stölder eller vandalisering har Heléne Lindberg inte varit med om. Utom då möjligen harar som stjäl en del grödor.
Hennes närmaste granne här är väninnan Marie Nyman. De bodde tidigare i samma hus i Svartbäcken och det var Heléne Lindberg som föreslog att de borde skaffa var sin kolonilott. Marie Nyman var först skeptisk.
– Jag var rädd att det skulle råda någon halvfascistisk inställning. Att man inte fick ha något ogräs alls eller att det skulle vara strikt, men så är det inte. Det är ingen som tittar snett på en om det inte är helt perfekt. Man får lägga sig på den nivå man själv vill, säger Marie Nyman.
Men det görs en kontroll vart tredje år så att det inte finns för mycket ogräs eller att trädgrenar hänger över hos grannen. Hon tillbringar också mycket tid här.
– Vi brukar fråga oss vad vi gjorde innan vi skaffade kolonilotterna, säger hon och skrattar.
Suget efter kolonilotter har ökat, och köerna växer. Allt fler yngre har dessutom börjat intressera sig för kolonilotterna, kanske på grund av en växande trädgårdstrend. Heléne Lindberg har just fått ett ungt par som nya grannar. Men vad är det som lockar så med att gräva i jorden?
– För mig är det ren avkoppling. Till och med att rensa ogräs är jätteroligt. All stress och alla bekymmer rinner av, säger Heléne Lindberg.
Marie Nyman håller med.
– Det är också en viss lycka, en sorts primitiv känsla, att påta i jorden och att se hur det växer, säger hon.