– Trots tillkomsten av vaccin, antibiotika och antivirala mediciner och mycket högre levnadsstandard än för 100 år sedan skulle en ny lika smittsam och aggressiv influensapandemi som spanska sjukan förmodligen lamslå sjukvården, höja dödstalen till långt över det normala och medföra enorma samhällsekonomiska kostnader, säger infektionsläkaren och forskaren Anna Gillman vid Akademiska sjukhuset och Uppsala universitet.
Minst 50 miljoner människor dog när spanska sjukan svepte över världen. Ingen plats på jorden var helt säker för en av historiens största pandemier. I Sverige skördade "spanskan" under ett par år nära 38 000 liv. Allra hårdast slog spanska sjukan mot tidigare friska unga vuxna kvinnor och män.
De första svenska fallen av spanska sjukan inträffade i södra Sverige i slutet av juni 1918, ungefär en månad efter det att sjukdomen blivit känd för världen genom rapporter i spanska dagstidningar.
Fastän influensan spred sig snabbt verkar myndigheter, läkarkåren eller allmänheten till en början inte att ha varit speciellt oroliga. Dåvarande medicinalstyrelsen beskrev i slutet av sommaren den nya influensan som "vitt spridd och av lindrig natur". I Upsala Nya Tidning upplystes Uppsalaborna i början av augusti om att många värnpliktiga hade insjuknat i spanska sjukan vid stadens regementen, men att inga blivit svårare sjuka och att influensan förmodligen redan var på tillbakagång. För säkerhets skull noterade skribenten att det kanske ändå var bäst "att avbörda sig tro på några profetsior. Man kan ju aldrig veta."
Att det var en klok reservation skulle visa sig under de kommande månaderna, när spanska sjukan sköt fart över hela världen i en andra mycket dödligare våg.
3 augusti 1918, samma dag som artikeln i UNT publicerades, lades den första spanska sjukan-patienten in vid Akademiska sjukhuset och under de kommande månaderna skulle ytterligare flera hundra influensapatienter komma att vårdas – och i många fall dö – på sjukhuset.
Anna Gillman influensaforskning har främst gällt resistensproblem med nutida influensamediciner, men hon har också intresserat sig för spanska sjukan och tillsammans med läkarstudenten Jonas Holtenius undersökt hur den slog mot invånarna i Uppsala län, i synnerhet de som vårdades vid Akademiska sjukhuset.
– Det finns många skattningar av den befolkningsrelaterade dödligheten i spanska sjukan, men få är gjorda på sjukhusnivå bland inneliggande patienter. För rättvisande historiska jämförelser mellan farligheten hos olika influensavirus är det viktigt att även känna till detta, till exempel när man jämför med dödligheten orsakad av nutida så kallade högpatogena fågelinfluensavirus, säger Anna Gillman.
Mellan början av augusti 1918 och juni 1919 lades 384 patienter med spanska sjukan in vid Akademiska sjukhusets medicinavdelning, som stundtals var så överbelagd att även avdelningens föreläsningssal fylldes med sjukhussängar. 66 av patienterna, 17 procent, lämnade inte sjukhuset med livet i behåll.
Dödligheten bland spanska sjukan-patienterna som lades in på sjukhuset varierade dock kraftigt under perioden, från inte ett enda dödsfall bland de första 32 patienterna till som mest nästan en tredjedel av patienterna under oktober och november.
– Liknande förändringar av dödligheten hos dem som insjuknade i spanska sjukan sågs också ute i samhället i stort, både här i Sverige och resten av världen. Förklaringen var förmodligen att spanska sjukan-viruset genomgick flera snabba genetiska förändringar, från först en inte särskilt farlig till en mer aggressiv form, säger Anna Gillman.
Den första patienten som dog i spanska sjukan vid Akademiska sjukhuset i början av oktober 1918 var en 27-årig tidigare fullt frisk man och av de följande 65 dödsfallen inträffade alla utom tre bland personer yngre än 60 år. Allra högst var dödligheten bland kvinnor och män i åldern 20 till 28 år.
Även ute i samhället var det framför allt yngre vuxna som insjuknade och dog i spanska sjukan.
– Detta är en anmärkningsvärd skillnad jämfört med vid den årligen återkommande säsonginfluensan då framför allt äldre fysiskt sköra personer riskerar att bli så svårt sjuka att de behöver sjukhusvård och i värsta fall dör i influensan. En viktig förklaring till varför äldre klarade sig så mycket bättre under spanska sjukan tros vara att de, till skillnad från yngre personer, hade viss immunitet mot spanska sjukan-viruset efter en liknande influensapandemi 1889, säger Anna Gillman.
När spanska sjukan svepte över världen fanns inga vaccin för att hejda smittspridningen, inga angtivirala mediciner och inga antibiotika mot de bakterieorsakade lunginflammationer som influensaviruset banade väg för genom att skada slemhinnorna i luftvägarna. Lunginflammation var den vanligaste direkta dödsorsaken bland unga med spanska sjukan, och är det även bland äldre som i dag dör i samband med säsonginfluensa.
– Till skillnad från vid säsonginfluensan var det även vanligt att spanska sjukan-viruset i sig själv gav en allvarlig infektion i lungorna. Sådana virusinfektioner banande inte bara väg för lunginflammatonsbakterier utan kunde också i sig orsaka allvarliga blödningar och vätskeansamlingar i lungorna, säger Anna Gillman.
De flesta som dog i spanska sjukan fick ingen sjukhusvård, men kanske spelade det inte så stor roll. I en senare utvärdering drog Röda korset slutsatsen att ingen av de behandlingar som kunde förekomma på sjukhusen – till exempel att linda in patienterna i våta lakan, ge konjak, te, lavemang och höga doser av febersänkande acetylsalicylsyra, till och med heroin för att dämpa hostan – hade haft någon bevisad positiv effekt för patienterna med spanska sjukan. Flera forskare har till och med kommit fram till att en del av behandlingarna kan ha ökat dödligheten.
Enligt Statistiska centralbyråns beräkningar dog totalt nära 38 000 personer i spanska sjukan i Sverige mellan 1918 och 1920, varav nära 35 000 under pandemins första år. Eftersom Sverige 1918 hade cirka 5,8 miljoner invånare innebär det att spanska sjukan på kort tid raderade ut nära 0,7 procent av befolkningen.
I Uppsala län dog 698 personer i spanska sjukan fram till juni 1919. Det var en lägre andel i förhållande till invånarantalet än i flera andra delar av landet, framför allt vid en jämförelse med Jämtland och flera andra hårt drabbade delar av Norrland.
– Vi vet inte varför, men det kan knappast ha berott på att vården var bättre här. En delförklaring skulle kunna vara att Uppsala hade en högre andel äldre i befolkningen och därmed fler invånare som efter att ha varit sjuka i pandelmisk influensa 1889 hade en viss immunitet mot spanska sjukan-viruset, säger Anna Gillman.