Kanske kommer du ihåg hur det var att vara tonåring. Vissa dagar kändes det som om du ägde världen, andra dagar kändes det nattsvart. Så är det även i dag. Att gå från att vara barn till vuxen är en svår, men spännande, övergång. Även för föräldrarna.
– Det går ju inte att ge en manual för hur man är den bästa tonårsföräldern eftersom vi alla är individer. Vissa har striktare regler, andra mer "frihet under ansvar". Du som förälder måste känna efter, vara autentisk och göra det som passar er familj, säger Jenny Jägerfeld, legitimerad psykolog, författare och föredragshållare.
Som föräldrar vill vi ju skydda våra barn från allt ont som finns där ute, och samtidigt se till att de växer upp till ansvarstagande, kapabla och trygga vuxna. För att det ska kunna ske behöver vi släppa taget successivt. Tonåringens hjärna är inte helt färdigutvecklad. Först i 25-årsåldern klarar den att värdera risker och göra konsekvensbedömningar fullt ut. Så även om du tar ett steg tillbaka och bara finns i periferin är en sak helt klar: du, din kärlek och din erfarenhet behövs.
Under tonåren lockar världen utanför familjen allt mer, och det är precis så det ska vara. Från och med nu kommer ert sätt att umgås att se annorlunda ut. Du har inte kontroll på samma sätt som tidigare, samtidigt som du känner oro och vill veta att allt är okej.
– Försök att skapa positiva ytor med barnen. Tillfällen där ni umgås utan förväntningar på att ni ska prata, då ni gör saker tillsammans. Då kan samtalen komma av sig själva, säger Jenny Jägerfeld.
Eller så sitter ni bara tysta. Och det är bra det också. Huvudsaken är att ditt barn vet att du finns där och lyssnar om det behövs.
Om man tror att ens barn mår dåligt av något, men inte vill eller kan uttrycka det, har Jenny Jägerfeld ett knep: ge ett exempel från din egen uppväxt eller närhet, som "jag vet ju inte alls hur det är för dig, men Nisses son var med om exakt samma sak och han reagerade så här och så här".
– Det kan öppna för ett samtal då barnet har möjlighet att säga "nej, så är det inte alls för mig" eller "så känner jag också", säger Jenny Jägerfeld.
Andra föräldrar
Att tjuvkika i dagböcker, mejl eller mobiltelefoner är aldrig ett bra alternativ. Du bryter ett förtroende, det är lätt att missförstå det som står där och - eftersom du gjort något du inte får - blir det svårt att följa upp informationen.
Det är bättre att prata i|hop sig med andra föräldrar för att få lite koll på vad som händer.
– Dessutom brukar det fungera att tillsammans med sitt barn hitta lösningen på ett problem. Säg att "jag har märkt att... för mig känns det så här" eller "hur tycker du att vi ska göra?", säger Jenny Jägerfeld.
Samtidigt behöver man som tonårsförälder inse att det inte går att kontrollera allt. Man måste acceptera att en ständig oro för barnen följer med föräldraskapet, framför allt i frigörelsefasen. Eller som Jenny Jägerfeld uttrycker det:
– Lämpa inte över din ångest på ditt barn. Du vill ju inte göra ditt barn rädd för själva livet. (TT)