Varm vinter ger fler fästingar

Numera är det nästan bara i fjälltrakterna som man inte riskerar fästingbett.
Det visar forskare vid Uppsala universitet, Colorado State University och Karolinska Institutet i en ny studie, som publiceras i facktidskriften Parasites & Vectors.
– Om ingenting görs för att rejält hålla nere rådjursstammen kommer vi sannolikt att få ännu mer fästingar och en ytterligare spridning av dem till nya områden. Då kommer också fler att få borrelia, tbe och andra infektioner som fästingarna kan sprida, säger Thomas Jaenson, professor i medicinsk entomologi vid Uppsala universitet.
Studien bygger på två enkäter gjorda 1994 och 2009, där tusentals hundägare, jägare och småhusägare runt om i Sverige svarat på frågor om förekomsten av fästingar i deras närmiljö och vardag.

Redan 1994 visade enkätsvaren att fästingarnas utbredningsområden ökat markant sedan början av 1980-talet, då det knappast fanns några fästingar alls norr om Dalälven. Enkätsvaren 2009 visar att områdena med fästingar vuxit med nästan tio procent sedan dess.
Det är framför allt i Norrland som fästingarna breder ut sig till nya områden. I början av 1990-talet förekom fästingar bara i sällsynta fall i andra områden av Norrland än längs Östersjökusten. Nu finns åtskilliga rapporter om fästingar även från stora delar av det norrländska inlandet.
– Mängden fästingar i Norrland är dock fortfarande betydligt mindre än i Syd- och Mellansverige. I Götaland och Svealand verkar mängden fästingar ha ökat rejält sedan början av 1990-talet, säger Thomas Jaenson.

Enligt forskarna finns två huvudsakliga förklaringar till spridningen. Den ena är att allt större områden blivit snöfria och tillräckligt varma under så lång tid av året att fästingar kan trivas och föröka sig i dem. Den andra är att rådjuren – och i vissa delar av Sverige även dovhjortarna och andra hjortar – är betydligt fler i dag än för några årtionden sedan.
– Rådjuren är de viktigaste värddjuren för fästingar och där det finns många rådjur finns också stora mängder fästingar. Rådjur kan röra sig många mil från där de föddes. När de gör det transporterar de också fästingarna på kroppen, säger Thomas Jaenson.

Fästingar kan bära på många smittämnen, till exempel tbe-viruset som orsakar hjärninflammation och borreliabakterier. Det är dock inte genom att suga blod från rådjur som fästingarna får i sig dessa smittämnen. Bakterierna och virusen kommer från till exempel skogsmöss och skogssorkar som fästinglarverna och fästingnymferna suger blod från.
– Men rådjuren spelar ändå en viktig roll att sprida dessa smittämnen då de sedan transporterar vuxna fästinghonor som innehåller dem, säger Thomas Jaenson.
Under de två senaste kalla vintrarna dog många rådjur, men om inga motåtgärder sätts in är det enligt Thomas Jaenson bara en tidsfråga innan den svenska rådjursstammen med råge återhämtat sig.
– En drastisk motåtgärd skulle vara att helt enkelt skjuta av ett stort antal rådjur, i synnerhet kring tättbebyggda områden. Det mest naturliga sättet att på längre sikt få kontroll över rådjursstammen och därmed minska fästingplågan är att avstå från räv- och lodjursjakt.