Världsomseglare hemma i Fyrisån
Efter nio år och 36 länder kom Lars och Ann-Christine Folker hem med segelbåten till Fyrisån på fredagskvällen. Nu väntar utmaningen att bygga om en gammal kyrka till bostad.
Efter att ha besökt 36 länder och seglat 42 000 sjömil återvände Lars och Ann-Christine Folker till Uppsala på fredagskvällen.
Foto: Pär Fredin
— Det känns jätteskönt att vara tillbaka. Det har varit skoj hela tiden, men efter nio år är det skönt att få en fast punkt igen, säger Lars Folker.
Och Ann-Christine säger:
— Jätteskönt. Det sista året har varit tufft sedan vi lämnade Malaysia. Jag är färdig med seglandet.
UNT berättade om Lars och Ann-Christine Folkers avresa i en artikel 1997. De hade sagt upp sig från sina jobb, sålt radhuset i Eriksberg och räknade med att vara borta i fem och ett halvt år.
— Vi räknade fel, säger Lars.
De fick helt enkelt mersmak av att vara ute i världen. Bland annat har de bott och arbetat 25 månader på Vanuatu i Stilla havet. De har varit 18 månader i Nya Zeeland, sju månader i Australien och 13 månader i Malaysia.
Det är inte alls stormiga hav, nödsignaler eller trasiga segel som de har att berätta om. Nej, det mesta av deras historier till vänner och bekanta lär bli om livet på land.
Själva seglandet har nämligen varken Lars eller Ann-Christine så mycket att säga om. Så här säger till exempel Lars:
— Livet på havet är för oss en transport mellan upplevelser. På slutet blev det bara tråkigare och tråkigare.
Men den längsta seglatsen gjordes över Atlanten och varade i 25 dygn. Och vid Tsunamikatastrofen i december 2004 befann de sig till havs i Malaysia.
— I och med att vi var ute till havs så kom det bara några konstiga vågor, ungefär två meter höga. Annars var det lugnt runt omkring. Vi sa att det måste ha varit en jordbävning. Det tog flera dagar innan vi fattade vad som hade hänt, säger Lars.
Kontakten med hemmafronten, däribland föräldrarna och Ann-Christines 34-årige son Roger, har de haft via e-post och kortvågsradio. De har rest hem och hälsat på i Sverige vartannat år och Ann-Christine var till och med hemma i Sverige och jobbade i sex månader förra året.
Ändå blev det något annat för nära och kära när de slutligen klev iland på fredagskvällen.
— Det känns jättebra. Det här har jag längtat efter, säger Ann-Christines mamma Linnea Lindberg.
Segelbåten tänker de behålla tills vidare. Men några större äventyr till havs väntar inte.
— Jag är mätt på seglandet och upplevelser. Man orkar inte ta in mer, säger Ann-Christine.
Men slut på utmaningar är det inte. Paret har köpt ett gammalt baptistkapell utanför Östervåla som de nu ska bygga om till bostad. Ann-Christine kan tänka sig att gå tillbaka till sitt gamla yrke som labbassistent. Men varken hon eller elingenjören Lars har egentligen några jobb i dag.
- Kom tillbaka om ett år så får vi se hur det har gått, säger Ann-Christine och ler.
WEBB-TV» Världsomseglare hemmaSå jobbar vi med nyheter