Världens mens
Viengmone Samuelsson är från Laos, Aynur Beydogan är kurd från Turkiet och Mary Spencer kommer från Ghana. I dag berättar tre kvinnor om synen på mens från sin del av världen.
Viengmone Samuelsson, Mary Spencer och Aynur Beydogan.
Foto: Nina Leijonhufvud
- Ja, jag blev jätteglad! Jag hade väntat så länge. Jag ringde alla mina vänner och berättade. Jag kände mig vuxen, säger hon.
I Laos är den första mensen en symbol för en flickas inträde i vuxenlivet, berättar Viengmone Samuelsson, som numera bor i Uppsala och arbetar som filmregissör.
- Hon får ta ansvar och förutsätts hjälpa till i hemmet på ett helt annat sätt. På vissa håll anses hon vuxen och mogen att gifta sig.
Viengmone Samuelsson är 48 år och lämnade sitt hemland Laos när hon var 30. Hon är gift med en svensk man sedan 20 år tillbaka och har bott delar av sitt liv utomlands.
- Jag är uppvuxen i en ganska frispråkig familj. Jag kunde prata med min mamma och mina tre systrar. Mamma lade fram mensskydd på toaletten. Hon sa att det är viktigt att lyssna på kroppen. Men jag tror ändå att dagens flickor vet mer om mens än vad jag gjorde.
I dag har mycket förändrats i Laos. Tonåringar får information och kunskap via internationella tv-kanaler, MTV och internet.
Den moderna västvärlden påverkar människors livsstil, vilket innebär att långt ifrån alla lever ett liv med gamla traditioner. Därför är det en tudelad bild som Viengmone Samuelsson ger av sitt hemland.
- I Laos bor 48 etniska minoriteter och alla har de sina egna traditioner och regler. Bland en av dessa etniska minoriteter i norra Laos betraktas kvinnan som oren när hon får sin mens. Föreställningen är sprungen ur en tro på andeväsen, där religionen skapat kulturella riter och traditioner, berättar Viengmone Samuelsson.
- En kvinna måste flytta ut ur byn och bo i en hydda i skogen när hon har sin mens. Hon får inte vara bland andra, eftersom hon påstås vara oren. Hon får inte heller föda barn i sin by. Dessa förbud kommer sig av en tro på att mensblod innehåller magiska krafter.
Men för Viengmone Samuelsson och många andra i Laos är en sådan föreställning både främmande och konstig.
Ändå lever myter kvar som skapar en känsla av att mens är ett besvärligt sjukdomstillstånd. I Laos får flickor lära sig att inte tvätta håret, att inte skrubba kroppen och inte dricka kallt vatten under blödningsperioden. Det är förhållningsregler som härrör från en tro på att det skulle vara skadligt för hälsan.
Att prata om mens med andra kvinnor. Kan man göra det?
- Javisst, vi pratar om när vi har ont och vad man kan göra mot värken. Men aldrig med män, bara om man är gift, säger Viengmone Samuelsson.
Aynur Beydogan är född i Kurdistan men har bott i Sverige i snart 30 år. Hon fick lära sig att mens är något skamlig som man inte pratar om. Det är något högst privat och tabubelagt.
I dag sitter hon i styrelsen för vänsterpartiet i Uppsala där hon kämpar för kvinnors rättigheter och mot hedersförtryck.
- I Kurdistan skäms kvinnor över sin mens. Man talar inte om det för sin mamma eller systrar. Man försöker skyla över blodfläckar i sängen och håller det hemligt in i det längsta tills det inte går längre, berättar Aynur Beydogan.
Hon tycker att man ska vara stolt över att vara kvinna och menar att kvinnor måste stötta varandra och prata sinsemellan, för då kan inte skammen växa och ta över.
- En kvinna kan föda barn och ge nytt liv. Hon är stark och står för allt levande. Men i mitt hemland uppfostras flickor till att känna skam över sitt kön och hon bemöts med misstro också av andra kvinnor.
Aynur Beydogan tycker också att flickor behöver mer information.
- Det är viktigt att flickor får upplysning i skolan och hemma av mamma och äldre systrar. I dag vet inte flickor att humöret kan förändras, att blödningen kan vara oregelbunden och mycket annat.
När Aynur Beydogan fick sin första mens blev hon rädd men vågade inte berätta för någon.
- Jag skämdes och grät. Jag minns att jag letade efter något tyg att använda som skydd. Så småningom visade min mamma hur jag skulle tvätta tyget och sköta min hygien. Det var jätteviktigt att mina bröder inte fick se något.
Att menstruationen är kopplad till sexualiteten och myter fick hon också erfara.
- Min syster sa att jag inte fick sitta bredvid killar, för då kunde jag bli gravid. Jag trodde på henne och vågade inte vara nära dem. De flesta tänker fortfarande att när flickan får mens kan hon gifta sig och få barn, att hon måste skyddas och inte hamna i orätta händer.
Mary Spencer föddes i Ghana i Västafrika. Där känner sig flickor vuxna när de fått sin mens, berättar hon.
- Det är oftast mammorna som pratar med sina flickor om vad som kommer att hända. Nu för tiden har vi så många influenser från väst, så jag tycker inte att det är så stor skillnad mot hur flickor hanterar sin mens mot här i Sverige. I grund och botten är vi människor väldigt lika. Den stora skillnaden är att fattiga inte har råd att köpa mensskydd och fortfarande använder tygbindor.
Mary Spencer är katolik och har byggt upp en skola i staden Accra i Ghana tillsammans med sin syster, där både kristna och muslimska barn är välkomna.
När hon själv gick i skolan var det skralt med information om vad som händer under puberteten.
- Men jag kan inte minnas att det fanns en massa tabun. Mens är ett bevis för att en flicka blir kvinna och kan föda barn. Varför ska man skämmas för att man har mens? Alla kvinnor har det och det är något som förenar kvinnor i hela världen.
Mens är en naturlig del av en kvinnas liv, menar Mary Spencer. Det är inget som ska gömmas undan. Det är något som vi ska acceptera och känna oss stolta över.
Så jobbar vi med nyheter