Världens äldsta fotspår funna
Världens äldsta fotspår efter landlevande ryggradsdjur har påträffats i ett stenbrott i Polen. De 395 miljoner år gamla fotavtrycken visar att djurlivet på land är mycket äldre än vad forskarna hittills trott. De ändrar också drastiskt bilden av hur ryggradsdjuren tog sig upp på land.
Per Ahlberg
Foto:
- Det här är den i särklass viktigaste upptäckten jag varit med om. Den förändrar i grunden synen på när och hur ryggradsdjuren tog sig upp på land, säger Per Ahlberg, professor i evolutionär organismbiologi vid Uppsala universitet.
Per Ahlberg trodde först knappt sina ögon när hans polske kollega Grzegorz Niedzwiedzki i maj förra året skickade honom märkliga digitala bilder från Zachelmie stenbrott i sydöstra Polen.
Niedzwiedzki ville ha hjälp att bedöma avtryck han hittat i 395 miljoner år gamla geologiska lager i stenbrottet. Själv lutade han åt att de var avtryck efter fenorna på en forntida fisk, en kvastfening, som släpat sig fram på vad som på den tiden varit en gyttjig havsstrand.
- En snabb titt på bilderna övertygade mig om att de var riktiga spår, inte någon sorts slumpartade strukturer, för man kan tydligt se hur fötterna pressats ner i leran. Men de är fotavtryck med tår, absolut inte avtryck efter fenor. Det var en hisnande känsla. Inga fossil av fyrfotade djur är tillnärmelsevis så gamla, säger Per Ahlberg.
De äldsta fossilen som påträffats av landlevande ryggradsdjur, så kallade tetrapoder, är cirka 377 miljoner år gamla. Inte ens av tetrapodernas mer fisklika direkta föregångare, de så kallade elpistostegiderna, finns fossila skelettrester som är äldre än cirka 385 miljoner år.
- Vårt fynd av fossilerade fotspår visar att både tetrapoder och elpistostegider uppkommit åtskilliga miljoner år tidigare än vad vi hittills trott och att de måste ha levt sida vid sida under minst tio miljoner år. Det förändrar även den gängse bilden av elpistostegiderna som en kortvarig övergångsform, säger Per Ahlberg.
Men inte bara bilden av när djurlivet på land uppstod måste förändras. Även de tidigare hypoteserna om hur det skedde måste ersättas av nya.
De tidigaste fossila skelettfynden av fyrfota djur och deras närmaste föregångare gjordes på platser som var skogsbevuxna flodstränder eller träskliknande marker när de levde där. Den gradvisa utvecklingen av fenor till fyrfota ben har setts som anpassningar till denna miljö med omväxlande fast mark och vatten.
De betydligt äldre fossilerade fotspåren uppkom däremot inte i någon träskmark, utan i vad som för 395 miljoner år sedan var stränder och låga gyttjemarker i en marin tidvattenmiljö.
- Det talar för att de första landlevande fyrfotingarna var anpassade för en miljö där de levde på fiskar och andra vattendjur som med tidvattnet sköljdes upp på land. Det är på sitt sätt en mycket rimligare hypotes än den att livet på land uppkommit i träskmarker med betydligt mer osäker tillgång på mat, säger Per Ahlberg.
Den nya studien innebär inte "bara" att historien om när och hur övergången till landlevande ryggradsdjur gick till måste skrivas om. Den förändrar också inriktningen på den fortsatta forskningen inom detta område.
- Både vi själva och flera andra forskargrupper har redan börjat söka efter fossila skelettfynd av tetrapoder och elpistostegider i betydligt äldre geologiska lager än tidigare. Jag är helt övertygad om att vi inom en snar framtid kommer att göra även sådana fynd, säger Per Ahlberg.
Så jobbar vi med nyheter