Som psykoterapeut har Anna Kåver haft anledning att fundera mycket kring identitet och självbild. Vi träffas på hennes mottagning på Drottninggatan mitt i Uppsala. Många av patienterna hon tar emot här har en negativ självbild. Anna Kåvers uppgift är bland annat att få dem att förstå att deras negativa självbilder handlar om väl inarbetade fördomar, inte sanningar.
– Det tragiska är att man filtrerar information från omgivningen och bara tar in det som bekräftar fördomarna och cementerar dem. De äter sig fast i en och är svåra att påverka, säger hon.
Hon beskriver självbild som en slutsats vi dragit om oss själva och våra egna åsikter om vilka vi är. Självbilden fortsätter att formas hela livet, men den har en kärna som tar form tidigt i barndomen genom dem som tar hand om oss, familjen och viktiga nyckelpersoner, kanske lärare. Om man som liten inte får sina behov av värme, gemenskap och respekt tillgodosedda, om man hånas eller mobbas i skolan, då påverkas självbilden negativt.
– Den värsta skadan man kan göra mot en annan människa är att slå, tortera och begå sexövergrepp. Det ger ofta djupa psykiska skador och definitivt dålig självkänsla. Men att bemötas med likgiltighet kan bli nästan lika förödande, säger Anna Kåver.
Sedan vänder hon på det.
– Den positiva sidan är att om du har fått kärlek och gemenskap, om föräldrarna är intresserade av dina tankar och vad du gör, om de tror på dig, då har du en god grund som gör att du går genom livet med en hyfsat bra självbild, även om den kan svaja vid påfrestningar, säger hon.
Medan självbilden alltid skapas i möten och samspel med andra, handlar identitet till stora delar om att tillhöra olika grupper. Det kan handla om kön, etnicitet, religion och yrke.
– Eller roller, som farmor och mormor som jag är, säger Anna Kåver.
Identiteten handlar också om utseende, att man definierar sig som mörkhårig, lång och så vidare. Andra aspekter är kopplade till aktiviteter, man kanske är golfare eller skidåkare.
– Identiteten är som en prisma med olika fasetter som tillsammans utgör ”den jag är”, säger Anna Kåver.
Finns det något i identiteten som förblir opåverkat genom livet?
– Kön och etnicitet är några exempel. På ett psykologiskt plan kan man tänka att vårt temperament, som är en ärftlig biologisk förutsättning, är relativt opåverkat genom livet, svarar hon.
Vissa föds in i livet med ett utåtriktat temperament, är sociala och snabba. Andra är mer inåtvända och långsamma. Anna Kåver betonar att hon inte lägger några värderingar i det här. Många får höra att de är för blyga och tystlåtna, eller för bullriga och tar för mycket plats.
– Det är synd. Man ska bejaka sitt temperament, inte diagnostisera det. Men om det skapar problem och hindrar en, då behöver man självklart söka hjälp, säger hon.
Genom det som händer i livet formar vi våra olika identiteter. Vi byter jobb, vi föder barn, människor dör ifrån oss, vi misslyckas och har framgång. Med tiden brukar självbilden bli mer balanserad.
– De flesta av oss kan komma till ro och acceptera oss själva och inse att vi varken är värdelösa eller perfekta, säger Anna Kåver.
Jonas Stier, professor i sociologi vid Mälardalens högskola, ägnade en del av sin avhandling åt att reda ut skillnaden mellan identitet och självbild. Som sociolog definierar han självbilden som relationen mellan din bild av dig själv, den du förmedlar till andra och den du upplever att andra har av dig.
– Jag ser självbilden som en del av identiteten, säger han på småländska.
Identiteter delar Jonas Stier upp i individuella och kollektiva. ”Sann identitet” tycker han det är meningslöst att prata om, eftersom vi aldrig kan skala av alla bilder som vi själva och andra har av oss.
– Vissa sociologer säger att allt är konstruerat. Psykologer säger att det finns en kärna. Jag tror att vi människor är mer som persikan än gullöken. Längst därinne finns en personlighet, ett temperament, men den är en liten del av identiteten. En till sak som är svårpåverkad är den historia du bär med dig, säger han.
Det finns en inneboende tröghet mot att förändras, samtidigt som vi vill förändras. Skräcken är klassåterträffen där alla faller in i sina gamla roller.
– Det är därför en del väljer att flytta, byta jobb och resa. För att få en färsk start, säger Jonas Stier.
Ibland sker förändringar i identiteten plötsligt. Vad händer till exempel med den som på fredagen har hög status på jobbet för att på måndagen förväntas spela boule och vara pensionär?, undrar Jonas Stier.
– Förändringar av identiteten är existentiella utmaningar, konstaterar han.
Elinor Hållén forskar i filosofi vid Uppsala universitet. Hon traskar runt i Vasaparken med sin tremånaders bebis på armen och jag frågar om bebisen fortfarande kommer att vara samma person om åttio år, kroppens celler byts ju ut fortlöpande. Efter ett ögonblicks tvekan svarar hon ja.
– Även om vattnet hela tiden byts ut i en å är vi beredda att säga att det fortfarande är samma å, säger hon.
Men det biologiska är inte så intressant när vi pratar om begreppet människa eller identitet, tycker hon.
– Flera filosofer använder begreppet medvetandeström och det fångar något mer väsentligt. Mina upplevelser, tankar och känslor utgör tillsammans ett helt som är jag.
Elinor Hållén forskar för närvarande om folkbildning, men i sin avhandling skrev hon om självbedrägeri. Hon hävdar att självbedrägeri i många fall uppstår för att man håller fast vid en självbild som man önskar vore sann och som i vissa fall var sann tidigare. För att inte få sin självbild krossad – om man till exempel varit otrogen eller inte längre är lika skicklig i sitt yrke – kan man hitta bortförklaringar, förneka, lägga ansvaret på någon annan eller nästan sudda ut minnet av något som borde få en att ifrågasätta sin egen syn på sig själv.
– Att förändra sin självbild kan röra upp ens liv.
Men även om det kan vara smärtsamt, tror Elinor Hållén att man kan bli en lyckligare person om man ser nyktert på sig själv.
Låt oss återvända till Anna Kåvers mottagning på Drottninggatan i Uppsala. Vi har pratat om identitet och självbild i en timme när hon tar upp den pågående flyktingkrisen. Hon är djupt bekymrad över alla människor som är på flykt från sina hemländer.
– Jag hoppas vid Gud att de har starka självbilder som kan bära dem när de måste skapa nya identiteter i nya sammanhang, grupper och tillhörigheter.