"Varje dag är en lång plåga"

Uppdatering: På fredagsmorgonen skrev dottern Elisabeth Eriksson att pappa Håkan Jadlert avlidit på sjukhuset i Thailand. Nedan följer en artikel utifrån det syskonen berättade för UNT på torsdagen.

"Jag är full av cancer". Samtalet från pappa Håkan kom till Andreas Jadlerts mobiltelefon tidigt på morgonen den 11 april. På hans pappas 70-årsdag. När telefonluren lämnades över till en läkare fick Andreas veta att fadern tagit sig till sjukhuset i Thailand med uppsväld mage och en total orkeslöshet. När han anlände till sjukhuset med två stora resväskor hade han inte längre orkat hålla i sin mobiltelefon.

– Läkaren i telefonen berättade att pappa med största sannolikhet har cancer i lever och njurar och att han var i väldigt dåligt skick, säger Andreas Jadlert.

Tre månader tidigare, i januari i år, reste Håkan Jadlert till Thailand för att fira den stundande födelsedagen med sol och värme långt ifrån snålblåst och snöblask. En olycksfallsförsäkring hade tecknats ett par veckor tidigare utifall något oförutsett skulle inträffa på resan.

Utomlandsvistelsen fortlöpte som planerat fram till några dagar innan telefonsamtalet från sjukhuset till sonen Andreas.

– I början av april märkte pappa att han började tappa aptiten och att hans mage svullnat upp. Sedan blev han allt mer orkeslös och det var då han beslutade sig för att uppsöka sjukhuset i Pattaya.

När UNT träffar Andreas Jadlert och hans syster Elisabeth Eriksson har det gått fem dagar sedan de kom hem från Thailand där de hälsade på sin pappa på sjukhuset. De berättar att faderns tillstånd försämrats kraftigt sedan det där första samtalet till Andreas och att han nu är väldigt förrvirrad under de få stunder han är vaken. För att en resa hem till Sverige skulle kunna genomföras krävs ett ambulansflyg med ett helt läkarteam ombord. Det är något som den där försäkringen som tecknades innan resan inte täcker.

– Kostnaden för att få hem pappa i det tillstånd han är i nu skulle kosta 500 000 kronor, minst. Kanske upp emot en miljon, säger Elisabeth Eriksson.

Sedan deras far insjuknade har Andreas och Elisabeth kämpat dag och natt med att hitta en lösning som innebär att deras pappa kan komma hem till Sverige igen. De har varit i kontakt med Utrikesdepartementet och det svenska konsulatet i Thailand. De har startat upp en Facebookgrupp där de ber allmänheten om hjälp med pengar samtidigt som de haft kontakt med deras pappas läkare i Thailand. En blandning av hopp, förtvivlan, och frustration präglar nu deras vardag.

– Det är otroligt tufft just nu. Det är lindrigt att säga att det är en mardröm. Man tänker liksom att det här inte kan hända oss. Det är sådant som händer andra, men inte oss. Det är overkligt, säger Elisabeth Eriksson.

– Varje dag är en plåga, man vet att han fortfarande ligger där långt borta och man hoppas för allt i världen att han bara sover och inte har ont. Det tar enormt mycket energi.

Syskonen är noga med att poängtera att de inte förväntar sig att UD ska kunna betala den stora summa som krävs för att få hem deras pappa, eller att de anser att fadern har mer rätt än någon annan att komma hem när han inte har den rätta försäkringen.

– Det har varit personer som sagt att man får skylla sig själv om man inte har rätt försäkring och jag har samma inställning. Men när det handlar om att ens egen pappa kämpar för sitt liv spelar det ingen roll vad man har för försäkringar. Man kämpar av ren och skär kärlek, säger Elisabeth Eriksson.

Har ni något hopp?

– Vi hoppas på ett smärre mirakel. Vi vill få hem vår pappa. Det kanske låter krasst men oavsett om vi kommer förlora honom eller inte så vill vi ha hem honom.