Det visar forskare vid Uppsala universitet och Stockholms universitet i en ny studie, som med hjälp av avancerad genetisk arkeologi undersökt färgteckningen hos forntida hästar. Studien publiceras i nätupplagan av facktidskriften Annals of Anatomy.
– Under flera hundra år och på geografiskt och kulturellt väl separerade platser tycks man ha föredragit variation i färgteckningen framför någon enda enskild färg hos sina hästar. Variationen var dock inte så stor som den som beskrivs hos hästarna i verseposet Eddan, säger docent Anders Götherström vid Evolutionsbiologiskt centrum.
I studien har forskarna analyserat 1 000 till 1 500 år gamla benrester från 38 hästar som arkeologer grävt fram från offerplatsen Skedemosse på Öland och Ultuna och Valsgärde i Uppland. I benen från 26 av hästarna lyckades de utvinna tillräckliga mängder bevarat, analyserbart dna.
I dag vet man vilka mutationer i dna-spiralen som ger upphov till de vanligaste färgteckningarna hos hästar.
Analyserna visar att de tre grundfärgerna svart, brun och fux var ungefär lika vanliga på Öland som i Uppland och från både Skedemosse och Ultuna finns fynd från hästar som haft så kallad tobianofärgning, med stora bruna eller rödbruna färgpartier mot en vit botten.
– Hos några hittade vi också arvsanlaget för silverfärgning. Dessa hästar var dock inte silverfärgade eftersom arvsanlaget måste finnas i dubbel uppsättning för att slå igenom. Men troligtvis fanns silverfärgade hästar i Sverige under järnåldern, säger Anders Götherström.
Det saknas bilder i färg från järnåldern av hästar, men både i verseposet Eddan och i de isländska sagorna finns en del beskrivningar av både gudars och människors hästar. Odins häst Sleipner till exempel var grå och andra gudar hade guld- och silverfärgade hästar.
– I vårt material hittar vi dock inga mutationer för vare sig isabel eller cremellogul färgteckning som beskrivs i Eddan. Våra fynd stämmer bättre med de mer realistiska beskrivningarna av hästar i de isländska sagorna, säger Anders Götherström.
Samtidigt påpekar han att studien inte ger en exakt bild av järnålderns hästar.
– De flesta mutationer för hur de tre grundfärgerna fux, svart och brun späds ut, bryts upp eller på andra sätt modifieras är ännu inte kända, säger Anders Götherström.