Varför läste jag aldrig innehållsförteckningen?
Foto:
Som ung människa i allmänhet, och som student i synnerhet får man höra en och annan livsvisdom av sina äldre och ibland klokare vänner. Klyschor som "Välj utbildning med hjärtat, inte med hjärnan" utsätts för hårdare slitage än en genomsnittlig klubbverkarlever. Under hösten har dock de ack så slitstarka och nog så visa aforismerna fått ge vika för ett betydligt mer konkret råd: "Akta dig för Facebook."
De senaste dagarna har jag sysselsatt min redan upptagna hjärna med att formulera ett eget, bättre och klokare råd. Några små fina ord att dela med yngre vänner och nya studenter, för trots att jag knappt ens fått fjun på kinderna börjar jag känna mig som ett inventarium på det här gamla universitetet. Efter ändlösa tankeexkursioner i kvasifilosofiska ödemarker insåg jag slutligen den självklara devisen: "Undvik till varje pris att bli CSN-beroende".
Utan att reflektera över det lånar vi hutlösa summor pengar, och klagar i samma andetag på att vi inte får låna mer. Beroende är nära besläktat med missbruk, och det är lätt att låna för några extra månader av bara farten. Baksmällan kommer snart, att ta ett uppehåll på ett år är bara att glömma - efter en termin börjar skuldsedlarna ramla in. Får man inte jobb efter examen ligger man illa till - att betala tillbaka lån med en obefintlig a-kassa är en vardag jag inte ens vågar drömma mardrömmar om. Återbetalningar och räntor äter upp lönelyftet utbildningen ger, och rätt som det är ändras betalningsreglerna för oss i Studiestödets klor.
Mitt råd är alltså att jobba extra om det går, söka stipendier (ja, det finns fler och konstigare än ni anar), skära ned på så mycket man kan och leta alternativa vägar. När slaktaren rådde sin tappre räddare att skippa korven, syftade han naturligtvis på dess innehåll. Numera kan man lusläsa innehållsförteckningen, och försäkra sig om en kötthalt på 75 procent. Men mitt studielån, inser jag efter fem år, består till tio procent av finaste fläsklägg och till nittio procent av bindväv och slaktbiprodukter. Och den korven har jag slukat med hull och hår? Varför läste jag aldrig innehållsförteckningen?
HENRIK LISTAR...
...sina tre allra sämsta studieplatser:
1. Samtliga nationsbibliotek. Man tror att man går dit för att plugga, men träffar garanterat gamla bekanta och hamnar i ett ändlöst kaffehav som omärkt går över i pubmiddag och öloceaner.
2. Skrivbordet hemmavid. Enligt egenhändigt utförda empiriska undersökningar kan jag koncentrera mig i exakt fem minuter och tjugo sekunder innan jag måste ta en välbehövd internetpaus som jag självklart aldrig lyckas ta mig ur.
3. På bussen till praktikplatsen i Sala. Efter tjugo minuter mår man antingen så illa att man måste kliva av i Järlåsa, eller också sover man skönt i den ångande hettan från golvelementet.
...sina tre allra sämsta studieplatser:
1. Samtliga nationsbibliotek. Man tror att man går dit för att plugga, men träffar garanterat gamla bekanta och hamnar i ett ändlöst kaffehav som omärkt går över i pubmiddag och öloceaner.
2. Skrivbordet hemmavid. Enligt egenhändigt utförda empiriska undersökningar kan jag koncentrera mig i exakt fem minuter och tjugo sekunder innan jag måste ta en välbehövd internetpaus som jag självklart aldrig lyckas ta mig ur.
3. På bussen till praktikplatsen i Sala. Efter tjugo minuter mår man antingen så illa att man måste kliva av i Järlåsa, eller också sover man skönt i den ångande hettan från golvelementet.
Så jobbar vi med nyheter