Spårvagnarna sveper fram över världen. Dock inte i Visby – förutom att föreningen Spårvagnsstäderna anordnade ett välbesökt seminarium under Almedalsveckan. Här fanns befintliga och framtida spårvagnsstäder i Sverige representerade. Och här händer det minsann saker!
Den 21 augusti inviger Stockholm sin nya, förlängda spårvagnslinje. I Stockholm finns också tankar på att stomlinjenätet, buss 4, ska ersättas av spårtrafik. Stockholm är i så fall en modern stad som följer den internationella trenden. Mängder av städer i Europa och på nordamerikanska kontinenten rustar för framtidens kollektivtrafik: spårväg.
Stockholm har ju trots allt ändå sin tunnelbana. Göteborg, har haft spårväg sedan 1879, och kan lätt öka kapaciteten med fler vagnar. Malmö, däremot, har varken spårväg eller tunnelbana, och där har man nu slagit i ”busstaket”: ledbussarna på de mest trafikerade sträckorna går med 2,5 minuters mellanrum. Skånetrafiken har den tyngsta busstrafiken i landet – och ändå räcker bussarna inte till.
Att satsa på spårvagn är det enda möjliga sättet att gå upp i kapacitet, och 2016 räknar Malmö med att inviga tre linjer – förutsatt statlig medfinansiering. Precis som i Lund ser man spårvagn som en möjlighet att utveckla stadsrummet.
Mats Helmfrid (M) är kommunstyrelsens ordförande i Lund. Han talar sig varm för de spårvagnslinjer som kommunen planerar att inviga 2014. Spårvagnarna kommer att göra campusområdet ännu mer attraktivt, säger han. De blir också trafikstommen i ett nytt, hållbart bostadsområde.
”Bussar är inte särskilt attraktivt”, säger Mats Helmfrid. Spårvagn lockar till sig nya resenärer.
Regionrådet Mats Persson (FP) fyller på med de nya vagnarnas snabbhet, bekvämlighet och kapacitet. Framför allt ser han möjligheten att knyta samman Skånes arbetsmarknadsregion. Kollektivresandet i Skåne kommer att fördubblas till år 2020.
Uppsala är en av Sveriges snabbast växande städer, fjärde största kommun efter Malmö. Det är inte osannolikt att Uppsala en dag också slår i busstaket. Om Uppsala vore lika framsynt hade konkreta planer på spårvägar redan legat på bordet nu. Men här spretar politiken, samtidigt som det lobbas för omöjliga spårtaxibarriärer eller fler bullriga bussar i den lilla och gamla stadskärnan. Det ena är ogörligt, det andra omodernt, oattraktivt och ohållbart. Varför kan Lund men inte Uppsala?