Vår. Jag smakar på ordet när jag sitter på balkongen och knappar på datorns tangenter. Nu är det äntligen vår. Ni ser det framför er: krokusar i klungor på gräsmattan. Ljudet av nya tygskor mot grusig asfalt. Svettiga ryggar i rad mot varm tegelvägg. Tjocka tröjor som byts ut mot kortärmade och linnen. Jackor som tas på i hallen för att sedan åka av på uteserveringen. Doften av varm, bar hud som gnider sig mot solstrålarna. Ogenerade blickar stint fästa vid din urringning… Vänta nu, va?
Jo då. Lika säkert som att isen smälter och flyttfåglarna återvänder är att med våren så kommer Stirrarna. Ni vet, de man hör säga saker i stil med ”Äntligen vår, nu kommer ögongodiset!” och ”Vadå, man får väl TITTA i alla fall? Luften är väl fri, va?!” Det är de som tycker att den av våren framkallade bara hud som uppenbarar sig på kvinnors kroppar är en tittbuffé uppdukad bara för dem. Att om kvinnor inte ville att man (!) skulle låta sina ögon ta för sig av härligheten så skulle de ju inte ha på sig så där lite tyg.
Att man råkar kasta ett öga på en urringning är inte hela världen, det gör jag också. Det är inte alltid ett aktivt val. Men att hålla kvar blicken där, att ta sin tid och stirra, är det. Att stirra och busvissla, slicka sig om munnen eller dra på mungiporna och avfyra ett ”uppmuntrande” leende är det. Men är inte luften fri då? Att ”bara titta” – är inte det harmlöst, till och med ens rättighet?
Luften är kanske fri. Men lika fri som den är för dig ska den också vara för alla andra. För luften är nämligen inte bara fri, den ska också delas. Delas jämnt och rättvist. Och det kräver respekt.
Alla som någon gång varit utsatt för mobbing eller utfrysning vet att blickar är allt annat än oskyldiga. Alla som tillhör någon minoritetsgrupp eller på något sätt synligt avviker från våra normer vet hur det känns när blickar hugger som knivar i hjärtat. Och de flesta kvinnor vet hur det känns att ”bli avklädd med blicken”. Och för er som inte vet det: det är långt ifrån alltid trevligt och långt ifrån alltid önskat.
Vi lär våra barn att det är oartigt att stirra men likväl tycks det förbannat omöjligt för Stirrarna att förstå att hud som är blottad inte behöver vara det för deras skull, för att behaga dem där de sitter och njuter av årets första vårsolskaffe.
Mitt förslag är enkelt: njut av vårsolen så som jag njuter av den just nu. Njut av uteserveringar och kaffe vid ån. Njut av alla människor som tack vare solen och värmen vill dela sitt offentliga rum med dig. Men kom ihåg att luften må vara fri, men den ska också vara lika fri för alla.
Karin Andersson skriver krönikor varannan söndag från och med nu.