– Jag stänger akuten, jag orkar inte mer!
Emanuel Pettersson återger orden från en förtvivlad gruppchef, mitt i det kaos som uppstod en natt i början av oktober när inga vårdavdelningar ville ta emot patienter från akuten. Chefsläkare och avdelningsansvariga satte sig i krismöte. De kom fram till en lösning, men bara för den natten.
Flera sjuksköterskor har anonymt kommenterat den platsbrist som uppstod i oktober och sagt att patientsäkerheten äventyrades. Emanuel Pettersson säger till UNT att problemen med överbeläggningar fortsätter, med risk för patienternas hälsa.
– Sjukhusledningen säger alltid i media att patientsäkerheten inte är hotad. Jag tror inte att någon i patientnära vård kan hålla med om det när patienter vårdas i korridorer, förrådsutrymmen och till och med på en expedition där det inte finns medicinsk utrustning.
Emanuel Pettersson gillar det höga tempot och de snabba besluten som hör till akutens verksamhet. Men han tycker att det har uppstått en annan kultur i sjukvården.
– Alla går i försvarsställning. Ringer man en avdelning på natten för att lägga in en patient så får man bara svaret ”vi har inga platser. Avdelningen försöker värja sig mot varje ny inläggning och vi blir bemötta som om vi bestraffar dem. Jag tror att det beror på att personalen är helt slut av arbetsbelastningen.
När en patient blir liggande länge på akuten ska personalen göra om hälsokontrollerna. Det sker inte på grund av arbetsbelastningen. Dessutom får inte patienter sina mediciner på rätt klockslag, säger han. Det beror på att nya akutpatienter måste undersökas samtidigt som personalen är upptagen med att jaga platser ute på sjukhuset.
Han är van vid att vårdavdelningar drar ner på antalet vårdplatser sommartid och till hösten återgår till ”normal drift”. Det har inte skett i höst.
– Jag tror att platsbristen till och med är värre än i somras. Vi har fått veta att det saknas cirka 130 sjuksköterskor på sjukhuset. Nu talas det om att ta in hyrsjuksköterskor.
Emanuel Pettersson skrev 11 oktober brev till flera i sjukhus- och landstingsledningen om den svåra situationen. Han redogjorde för en mängd brister och risker i vårdmiljön, bland annat för nattpasset då han var ensam sjuksköterska med ansvar för 31 patienter.
Två landstingsråd gav respons, men från sjukhusledningen har han inte hört någonting.
– Det känns väldigt konstigt när det är sjukhusledningen som ska ha förmågan att göra något åt situationen.