Vardag på kronofogdemyndigheten

Kronofogdemyndigheten ligger i Uppsalas byråkratkvarter vid Fyrisån: Länsstyrelsen, Livsmedelsverket, Skattemyndigheten och Kronofogdemyndigheten är sammanbyggda till en stor cementkloss. Och i ett av rummen i en oändligt lång korridor, med arbetsplatser på vardera sidan, utgår Jenny Sandberg i sitt arbete.
- Vi skulle ha nytta av en rullbräda när vi ska till fikarummet, eller sjukhuscyklar som det finns på Akademiska sjukhuset, säger Jenny Sandberg.

När vi kommer in på det hon gör, att verkställa känsliga beslut, håller hon med om att jobbet har sina sidor:
-Ja, det är inte så att jag säger "jippie i dag ska jag verkställa en avhysning".
Och hon bedyrar att det inte finns någon hö-hö-hur-många-vräkningar-har-du-gjort-i-år-stämning på myndigheten.
Att vräka personer - som det heter i dagligt tal - från sitt boende kan bjuda på överraskningar. Vid en avhysning för några år sedan gav sig en man i en lägenhet sig till känna först efter att låssmeden forcerat borren halvvägs in i låset. Före det hade delegationen från Kronofogdemyndigheten ropat genom brevinkastet och bankat på dörren.
- Han öppnade, snodde åt sig borren, tog min kollegas väska, och smällde igen dörren.

I det fallet fick polis tillkallas och avhysningen blev dramatisk.
När det har gått så långt som till avhysning är det inte läge att spjärna emot.
- Nej, då känns det lite sent.
Jobbigast, berättar Jenny Sandberg, är när myndigheten tvingas vräka barnfamiljer. Hon har varit med om det ett par gånger.
- Det är kränkande att bli av med sitt hem och det är svårt att förklara för barn vad det är som händer. Vid de tillfällena är det svårt att inte tänka på vad som händer familjen och då speciellt med barnen. Jag har själv barn. Nej, det är superjobbigt. Förfärligt när det händer.
Men målet, även för Kronofogdemyndigheten, är att det inte ska gå så långt att någon tvingas från sin bostad. Dialogen med hyresgästen, för att reda ut konsekvenser och ge förslag till lösningar, pågår under hela processen.

Ända in i farstun - innan dörren går igen för gott.
- Jag brukar fråga om de har med sig allt de behöver, medicin, kläder och annat nödvändigt.
När hon får frågan om hon blir lite som en förälder i en avhysningssituationen, nickar hon.
- Man måste ha empati för att förstå hur det kan upplevas att bli vräkt.

Vardag på kronofogdemyndigheten

Att tvinga någon att flytta från sitt hem kan vara dramatiskt, känslofyllt och obekvämt. För kronoinspektörsteamen på Kronofogdemyndigheten i Uppsala är det vardag.- Men målet är att det inte ska bli av, säger Jenny Sandberg som har avhysningar på arbetsschemat.