Sigtuna. Kritiker berömmer hans tusensidiga bok. Sedan den kom ut hösten 2011 har den sålts i 5000 exemplar. Nu är den tredje tryckningen på gång.
- Jag trodde aldrig att den skulle få så mycket uppmärksamhet från både kritiker och läsare, särskilt för att den är så omfattande, säger Åke Holmquist.
Han leder mig till nedre våningen av sitt hus. Han bor nära sjön i Sigtuna. Fönstret i vardagsrummet har en vacker utsikt över Mälaren. Men han jobbar helst på den mörka bottenvåningen, där han sitter vid sitt skrivbord.
På kvällar och helger under 15 år har han suttit där och skrivit.
- Hade jag inte haft ett heltidsjobb så skulle jag ha varit klar med boken tidigare. Jag skrev cirka två timmar per kväll. Min fru säger ibland att hon har sett mycket av min ryggtavla i många år, säger han.
Samlade material i 30 år
Att samla material tog ännu längre tid - 30 år. För att komma åt sanningen om Beethoven som person behövde Åke Holmquist läsa tusentals handlingar: brev, recensioner och facklitteratur.
Genom sitt jobb som konstnärlig chef på bland annat Konserthuset i Stockholm hade han också möjlighet att prata med svenska och internationella musiker och tonsättare om vad de tyckte och visste om tonsättaren.
Eftersom Beethoven var döv finns det också bevarade samtalshäften där personer skrev och Beethoven svarade muntligt.
- Det kan vara en piga som skriver att hon ska gå och handla fisk, men intressantast är samtalen om religion – Beethoven gick inte i kyrkan, använde hellre ordet gudom än Gud och blev på äldre dagar alltmer intresserad av österländska religioner.
Häftena innehåller också samtal om politik där Beethoven gör häftiga utfall mot makten.
Våldsamma utbrott
I breven kommer vi Beethoven närmast som person, enligt Åke Holmquist. Han hade en otrolig humor men också våldsamma utbrott, tog avstånd från den lägre klassen och betraktade sig själv som aristokrat. Att han hade mycket självömkan men samtidigt trodde på sin storhet.
Till en furste hade Beethoven till exempel sagt: “Av er sort finns det hur många som helst. Men det finns bara en Beethoven.”
Samtalshäftena finns i dag utgivna, men när Åke Holmquist gjorde sin research på 1960-talet hade de inte kommit ut. Han behövde då resa till Berlin, där de förvaras, och gick igenom ett urval av dem under tio intensiva dagar.
- Tack och lov behärskar jag tyska språket!
Under några år bodde Åke Holmquist i Wien för att studera piano.
- Beethoven bodde ju i Wien i 35 år. Så jag hade honom nära. Dessutom är Wien, då och fortfarande, den klassiska musikens huvudstad. Därför ville jag dit.
Åke Holmquist älskar konstmusik, såväl klassisk som modern.
Han spelade blockflöjt vid fyra års ålder och piano vid fem.
Vann frågesport
När han var 18 tävlade han i frågesport på SVT, Tiotusenkronorsfrågan, där ämnet var Beethoven. Han gick hela vägen och vann, och använde pengarna till sina pianostudier i Wien.
Nu fortsätter det mångåriga engagemanget för Beethoven. Denna gång håller han föreläsningar i olika delar av Sverige. Den tusensidiga boken han skrev hade inte den avskräckande effekten han först var orolig för. Tvärtom.