Vänsterblocket mot koalition?

Göran Persson skulle alltså ha gått genom hela valrörelsen med ett papper om en framtida koalitionsregering förvarat i sin portfölj - med ett fixt och färdigt utkast till regeringsprogram och med politiska stötestenar och potentiella statsråd listade. Detta samtidigt som han avfärdade varje fråga om en eventuell koalition efter valet med standardsvaret: - Jag söker mandat för en socialdemokratisk regering.

Göran Persson försäkrar å andra sidan också att han "fick lära" Erik Fichtelius "hur han skulle hålla mikrofonen" i "sitt livs första tv-intervju" (med mästaren själv). Men vad det handlade om, försäkrar Fichtelius, var hans "första direktsända tv-intervju för Aktuellt" - och där han tror att "Göran var minst lika nervös", onekligen en viss skillnad.
Det vill med andra ord säga att det rimligen är i memoarerna som det även ofta nog var i verkliga livet med Göran Persson - han rycks lätt med av sin förkunnelse och älskar att fabulera och tänja på sanningen.
Det hindrar inte att frågan om en regeringskoalition mellan de nuvarande oppositionspartierna till vänster har fått en ny och växande aktualitet. Helst skulle socialdemokraterna vilja slippa. Det är bekvämare att själv sitta med den odelade regeringsmakten och ha miljöpartiet och vänsterpartiet som stödpartier.
Men efter 2006 års val ser inte regeringsfrågan längre ut som den gjort under många årtionden. Med den sammansvetsade Allians för Sverige är den borgerliga splittringens spöke förvisat till kulisserna för lång tid framåt. I stället riktas fokus mot vänsterblocket, som uppfattas som det mer splittrade. Regeringsfrågan är en borgerlig offensivfråga. Det kan socialdemokratin inte längre nonchalera.

Följaktligen kommer nu tecken på att det finns en "ökad öppenhet" inom socialdemokratin för en rödgrön koalitionsregering. Mona Sahlin, Lars Ohly och miljöpartiets språkrör höll nyligen ett två dagar långt möte på klassisk mark i Bommersvik, där de inventerade politiska sakområden och identifierade problem och möjligheter.
Och problem blir det med tre partier som har två diametralt motsatta åsikter om EU - och ett kommunistparti som aldrig på djupet gjort upp med sitt skamliga förflutna av sovjetfjäsk och diktatursvärmeri.