Lisa Ekselius, professor på Uppsala universitet, beskriver sin vän och tidigare kollega Ing-Marie Wieselgren som en fantastisk person.
– Vi var doktorander samtidigt och disputerade med ett halvårs mellanrum. Vi har känt varandra lång tid och har gjort fantastiska resor ihop. Hon spred väldigt mycket kunskap men också hopp.
Lisa Ekselius vill särskilt poängtera Ing-Marie Wieselgrens insatser inom psykiatrin.
– Hon har jobbat för svensk psykiatri på ett outtröttligt sätt med enorm entusiasm, glädje och stolthet. Ing-Marie var psykiatrins svar på Anna Lindh. De var lika varandra och stod båda för goda värden och det fina i människan.
Det stora engagemanget märktes, menar Lisa. Ing-Marie kunde nämligen vara svår att få tag i på telefon och sms.
– Jag skickade därför ett brev till henne så sent som i förra veckan. Jag ville att hon skulle delta i ett seminarium för Uppsalastudenter i höst, berättar Lisa och fortsätter:
– Jag undrar om hon hann läsa det innan hon åkte eller om det blev hennes man som fick öppna det, säger Lisa Ekselius med gråten i rösten.
Även Jessica Lorin, sjuksköterska och gammal kollega till Ing-Marie Wieselgren har svårt att greppa vad som hänt. Jessica är inte lika nära Ing-Marie som Lisa, men har tidigare jobbat 20 år inom psykiatrin på Akademiska sjukhuset. Ständigt har hon stött på Ing-Marie Wieselgren i olika sammanhang. Ständigt har Ing-Marie utstrålat värme.
Det var ett chockartat besked för Jessica Lorin när hon såg att attacken handlade om den tidigare – och mycket omtyckta – kollega.
– Jag såg det på Aftonbladet igår. Det är en oerhörd sorg detta. Hon är en av de personer som verkligen brunnit för psykiatrin; för patienter, personal, ja allting. Det är så tragiskt att just hon blev utsatt.
Hon minns Ing-Marie som en omtänksam person som såg alla runtom sig.
– Hon var otroligt omtänksam. Hon brydde sig inte om titlar heller utan var lyhörd och väldigt enkel att samarbeta med.