OD och YL bjöd på gemensam konsert på söndagen. Körerna har samarbetat förut med mycket gott resultat, de har en liknande stil och klang.
Det är intressant att iaktta hur OD hanterar konserthusakustiken (och tvärtom). Kören bemästrar till fulländning universitetsaulan s knepiga akustik. Konserthuset har förstås mycket bättre förutsättningar och de bekanta verken klingar väl också bättre, fast, ja, annorlunda. Saint-Saëns’ Saltarelle lät plötsligt fylligare, maffigare. Peterson-Bergers Danslek kraftfullare.
Richard Strauss’ innerligt rofyllda, vackert klingande Durch Einsamkeiten blev en tidig höjdpunkt. Troget och milt ur Ingvar Lidholms opera Ett drömspel med tät körklang och Andreas Lind som förnämlig solist blev en annan.
Cyrillus Kreeks tonsättning av 137 psaltarpsalmen (”Vid Babels floder sutto vi och gräto”) visade inflytande av grekisk-ortodox liturgi och ungerske György Orbáns Daemon, med text på medeltidslatin var full av glöd. Första halvan avslutades med ett inspirerat framförande av Bridge over Troubled Water där Folke Alins enastående pianospel lyfte sången.
Efter paus var det YL:s tur med ett mycket finländskt program. Sibelius’ Väinämöinens båtfärd (Venematka) och Den brutna rösten var logiska öppningsnummer och fick helgjutna framföranden. Ko Matsushitas Gloria var ett annorlunda men roligt inslag. Toivo Kuula bidrog i det följande med fyra stycken: två med text av Eino Leino, den sorgliga Kullervos sång och en svängig och glad polska. Jag tvekar att skriva att allt detta klingade oemotståndligt finländskt men vad ska jag göra? Mitt i allt detta kom Eric Whitacres klassiker Lux aurumque, som klingade tätt och mjukt, universellt i både tid och rum. Sist, Tango Desirée, pustande, smäktande och med kongenialt sceniskt utspel. Härligt.
Till slut förenades båda körerna i Tormis’ gripande Incantatio maris aestuosi till minne av Estonia-katastrofen och den av Jan Sandström tonsatta jojken Vuojnha biegga med utmärkt solo av Magnus Sjögren. Som extranummer framförde körerna varsin sång ur varandras repertoar: Kuulas Ilta pilviä och den ursvenska Hej Dunkom.