En arbetsplats i chock efter mordet på 25-åringen

Det har gått drygt ett dygn sedan den 25-årige mannen sköts till döds i Sala backe. Han var på väg till jobbet inom den kommunala hemtjänsten, men kom aldrig fram. Utanför dörren till sin lägenhet sköts han till döds. När UNT på onsdagen pratar med Rasmus Sundström, avdelningschef på hemtjänsten i Uppsala, berättar han att 25-åringens arbetskamrater och kollegor är skakade över vad som hänt. Ingen hade kunnat räkna ut varför 25-åringen inte dök upp till sitt arbetspass.

– Det är fortfarande chockläge. Helt osannolikt. Det är svårt att förstå att det är på riktigt. 

I sex månader hade 25-åringen, som inte tros ha varit den riktiga måltavlan, jobbat inom hemtjänsten. Han hade hunnit skaffa sig kollegor och blivit omtyckt av brukarna han gick hem till för att hjälpa. 

– Han var uppskattad av både medarbetare och brukare, säger Rasmus Sundström.

Robel Eliyas, släkt med 25-åringen.

Foto: privat

En av dem som sörjer 25-åringen är vännen Amik. Han ger sin bild av 25-åringen:

– Han var lugn och fin. Vi hittade en personkemi direkt. 

Sista gången de träffades var under påsken 2023 då 25-åringen besökte honom under tre dagar.

– Han ville komma och fira påsk med mig. Vi är kristna och troende. Vi pratade om allt.

Han gråter emellanåt när han berättar om minnen när de tältat tillsammans, lyssnat på 80-talsmusik och spelade tv-spel. Sista gången han pratade med 25-åringen var i söndags kväll. 

– Vi sågs på Facetime. Vi pratade om livet och jag var tvungen att sluta för att gå och handla. Nästa dag skickade vi några roliga saker och gamla minnen på snapchat. Jag skickade en skrattgubbe och väntade att han skulle svara, men han svarade inte.

På tisdagsmorgonen fick han ett samtal från en kompis i Stockholm som berättade vad som hänt.

 – Jag kan inte tro det, svarade jag. Fortfarande vill jag inte tro det. 

Släktingar och vänner till 25-åringens familj har anslutit från olika delar i landet för att visa sitt stöd. Robel Eliyas, släkt med familjen, uttrycker sin sorg och bestörtning.

– Vi mår jättedåligt. Det är svårt att släppa sorgen. Det går inte. Jag kan fortfarande inte tro att det är sant. 

Sorl av röster hörs i bakgrunden när han pratar. 

– Det är massor av folk här fortfarande, 30-40 personer från olika delar av Sverige. Anhöriga, släkt, nära och kära. 

Han beskriver 25-åringen som en kille många tyckte om och som hade drömmar för framtiden. 

– Han var väldigt omtyckt och mycket social. Han drömde stort hela tiden. Bilden av honom finns framför mig just nu.