Den sju månader gamla pudelvalpen krafsade och grävde som vanligt i snön intill en husvägg. Det var lucia, och som så många gånger förut gick promenaden förbi Flogsta höghus. Matte Maria tänkte inte mer på det.
En timme senare, när de kommit hem, föll Ruta ihop på golvet.
– Hon vinglade, kunde inte stå på benen, darrade och morrade rakt ut i det blå. Sedan började hon andas långsammare och långsammare. Jag var övertygad om att hon höll på att dö, säger Maria.
På universitetsdjursjukhuset i Ultuna togs en massa prover, och till slut kunde veterinären konstatera att valpen hade Tetrahydrocannabinol i urinen – alltså cannabis.
– Det trodde jag inte, jag trodde kanske att hon fått i sig råttgift eller något annat, säger Maria.
Efteråt säger veterinären Martin Kläschen att det var bra att Ruta kom in till djursjukhuset så pass fort. Det räckte med ett dygns avgiftning och återhämtning med vätskedropp.
– Det som avgör hur toxiskt något blir är dosen. I det här fallet har det gått väldigt bra. Hade det varit värre hade mer krävande åtgärder kunnat behövas, som att magpumpa hunden och lägga in den i flera dagar för att hålla koll på hjärtat och kroppstemperaturen.
Ruta fick ligga i ett tyst rum hos veterinären med så få ljudintryck som möjligt.
– Hundarna kan bli mer störda, lättretade och hyperaktiva, förklarar Martin Kläschen.
Förgiftningar hos hundar är långt ifrån ovanligt – Ultuna tar emot hundar som fått i sig allt från tvättmedel till kylarvätska varje vecka. Men att en hund ätit cannabis är mer sällsynt.
– Det är första gången jag själv stöter på det. Men jag vet att vi haft åtminstone ett liknande fall det senaste halvåret, säger Martin Kläschen.
Väl hemma börjar Ruta bli sig själv igen. Matte Maria har inte tänkt polisanmäla händelsen.
– Nu har vi kommit hem och hon lever, så slutet gott, allting gott. Nu ska hon få ta igen sig och så börjar vi leva som vanligt om någon dag igen.