Jag är känd i min släkt för att det alltid går snett när jag reser någonstans. Missar avresedagen, glömmer passet, fel flygplats ... listan är lång, men det har gjort mig nitisk i mina förberedelser. När jag nu åker till det gamla vallonbruket i Karlholm för första gången säkrar jag upp med flera kartor. Men det visar sig snabbt att det krävs antingen Londontjock dimma eller ögonbindel för att missa den ståtliga lancashiresmedjan vid vattnet.
– Militären har varit här i några veckor nu. De håller på och tränar ”urban warfare”, där borta, säger Ingegerd Martinelle och pekar bort mot platsen där gamla träskivefabriken Karlit låg före konkursen.
Hon är guide och aktiv i föreningen Kultur- och guidegruppen i Karlholm som jobbar för att lyfta fram ortens kulturhistoria. I dag ska hon visa brukets anrika smedja. Medan vi vandrar mot den stora tegelbyggnaden pekar hon ut de olika delarna som gruppen varit med och renoverat under åren.
– Toppen av skorstenarna är i lite ljusare tegel. De renoverades på 90-talet. I år har glaset i alla fönster bytts ut och färgen har fräschats till.
Under sommaren är det aktiviteter i många av Upplands vallonbruk, främst under helgerna. Vallonbruksveckan 6–14 augusti avslutar sedan säsongen. Varje år väljs ett särskilt tema ut, och ett av bruken står som huvudvärd under veckan. I år är det Karlholm och temat är ”Industri, malm, mila, människor”.
– Det brukar vara en liten invigningsceremoni och sedan innebär det egentligen att värdbruken får göra vad de vill för att uppmärksamma orten. Vi tyckte att Karlholm passar bra med temat, säger Kicki Lidén från föreningen Vallonbruk i Uppland.
Lancashiresmedjan togs i bruk 1880, men byggde vidare på Karlholms vallontradition. Det gamla vallonsättet att smida järn hade nu blivit urmodigt. Men orten fick en nytändning med den nya smedjan i de gamla lokalerna.
– Här inne har det inte underhållits så mycket sedan 1990-talet, men vi har lagt om golvet. Fast det syns inte så lätt, säger Ingegerd Martinelle och skrattar medan vi går över det sotsvarta och stampade fabriksgolvet.
Vi kommer till den stora ångmaskinen längst bak i smedjan. Trots sin imponerande storlek har den gamla pannan inte mer än 80 hästkrafter. Betydligt mindre än bilarna som susar förbi på vägen bakom konstglasrutorna.
– Först tänkte vi restaurera ångmaskinen. Men Kjell Nordeman från Arbetets museum sa att det finns många fungerande ångmaskiner i Sverige, men inte en enda ånghammare, så vi bestämde oss för det i stället, säger Ingegerd Martinelle.
Det är den mindre av smedjans järnhamrare som putsats upp och gjorts om till att vara tryckluftsdriven. Hela sommaren kommer besökare att kunna få höra dess dån under söndagsturerna.
På många sätt är smedjan ortens huvudattraktion, men innan vi skiljs åt tar min guide med mig bort till de gamla arbetarbostäderna.
På bakgården till en tomt ligger ett mindre hus: Karlholms första byskola från 1730. Det är svårt att föreställa sig när jag står i den lilla enrummaren, men här gick barn i skola ända till mitten av 1800-talet. Nu är huset skolmuseum där det går att bläddra i skolfoton från hela 1900-talet. På en av bänkarna ligger det till och med några betyg från 1778.
– Vi har ju pratat mycket om industri i dag, men jag tycker att skolan passar bra in med årets tema, där ju människor ingår. Och var börjar vi alla om inte i skolan!