Bästa sättet att komma på vad som förde mig in i rummet är att gå tillbaka till platsen där jag var innan. Då kommer jag ihåg att jag skulle hämta en kudde, vattna en blomma, skrämma en dammråtta eller vad det nu var som jag hade tänkt göra. Gissar att jag inte är helt ensam om att ha ett spökande korttidsminne. Men nu har forskare hittat en lösning. Härligt! Men så fick jag veta lite mer och blev tveksam. Enligt nyheten var lösningen att ha en mössa med elström på huvudet. Det lät som ett hemskt aprilskämt. Vi som har djur med elstaket vet hur läskigt det är att få ström i kroppen.
Men varför verkade det så lockande ens en enda sekund? Varför vill man optimera sig själv hela tiden? Bli 2.0 eller snudd på robot. Är drömmen om en perfekt tillvaro så stark? När jag häromdagen intervjuade Eva Forslund som fått en sällsynt sjukdom kom vi in på ämnet: Sluta sträva efter perfektionism. Hennes tankar kändes befriande och hon hade fått människor att öppna sig.
Själv har jag en tendens att tro att alla kan mer än mig och det lilla jag kan - det kan andra också. Tankarna får bränsle av sociala medier, där folk visar upp sina perfekta liv. Jag vet att det bara är utsnitt, men det hjälper inte att förstå mekanismerna bakom. Känslorna är starkare än logiken.
Däremot hjälper det att få veta hur människor är bakom fasaden. I helgen berättade en kompis på besök om cv:n som arbetssökande skickat in till hennes skola. De var usla, klippta och klistrade, och det verkade som om avsändaren hade glömt vilket jobb de sökte. Och jag som trodde att alla andra hade superproffsiga cv:n.
Den amerikanska sociologiprofessorn Brené Browns forskning visar att vägen till ett lyckligt liv är att släppa kontrollen och välkomna det oväntade och operfekta. Boken ”Våga vara operfekt” skrev hon 2015. Hennes TED talk har setts på internet mer än ofattbara 20 miljoner gånger! Tänk att så många är intresserade av hennes kunskap om perfektionismens baksidor.
Hon menar att vi genom att leva perfekta liv tror att vi kan undvika smärtsamma känslor. Sedan i fredags finns en dokumentär om hennes liv på Netflix. I en intervju med BBC har hon förklarat att perfektionism är en försvarsmekanism, en rustning som vi bär för att slippa visa vår sårbarhet. Men i själva verket hindrar det oss ifrån att bli sedda på riktigt.
Den dokumentären är kanske något för mig och för dig som svårt att acceptera tillfällig minnesförlust och alla de andra små störningarna som det innebär att vara människa.