Ryssland är inte en demokrati. Men det är inte heller en diktatur i ordets mer exakta betydelse. Det finns riktiga oppositionspartier – men deras arbete hindras effektivt. Det finns, på marginalen, en oberoende press – men dess medarbetare riskerar att bli mördade.
Inför valet till duman nästa söndag bedrivs alltså inte något som kan kallas för valrörelse. Valet har redan ägt rum, som oppositionspolitikern Boris Nemtsov ironiskt konstaterade när han träffade svenska journalister för en tid sedan. Ryssland har formidabla politiska problem – extrem korruption, stagnerande ekonomi, miljöförstöring, en åldrande och minskande befolkning, undermåliga eller icke-existerande välfärdssystem - men ingen politisk debatt. Den som försöker sprida kritiskt material eller organisera politiska möten kan räkna med att myndigheterna stänger av strömmen eller hittar på någon anklagelse för att kunna förbjuda mötet och arrestera deltagarna.
För att alls kunna delta i valet måste man registrera sig – och det är naturligtvis ingen konst för valkommissionen att underkänna just så många underskrifter att ett visst parti inte kan ställa upp. En god gissning är att Nemtsovs allians av tre demokratiska partier kunnat få åtminstone tio procent i ett riktigt val. Men man har alltså inte fått registrera sig.
Majoriteten av dumans platser kommer även efter valet den 4 december att tillhöra ”maktpartiet” Enade Ryssland. Den som funderar över vad detta parti egentligen är för något kan läsa den blogg som drivs av journalisten Kalle Kniivilä där en slagkraftig sammanfattning finns i fem punkter:
1: Partiet har ingen ideologi eller politik. Vid kongressen i september förekom inga debatter och inget program antogs. Däremot höll Vladimir Putin tal.
2: Partiet har inga väljare i ordets normala mening. Offentliganställda och andra som är beroende av den statliga maktapparaten får helt enkelt veta att de förväntas rösta på Enade Ryssland. Sedan fastställer valkommissionen den beställda röstandelen.
3: Partiets finansiering är okänd, men resurserna är uppenbarligen näst intill obegränsade.
4: Partiet har inga medlemmar, i alla fall inga som gått med för att de har åsikter om samhället. Snarare är Enade Ryssland en ”fackförening” för dem som vill göra karriär i den statliga maktapparaten.
5: Partiet saknar interna demokratiska processer. Inför kongressen i september hölls för syns skull ett slags ”primärval” inför valen till duman, men resultatet kasserades och nya kandidatlistor lades fram av Putins kansli. Putin själv är för övrigt inte ens medlem i partiet.
Vad ska ett sådant system kallas? Det är inte en partidiktatur av kinesisk typ, där en krets ledare internt gör upp om maktpositioner och mycket väl kan avsätta varandra. Det är inte en totalitär diktatur, där ett extremt och ideologiskt motiverat parti gör anspråk på att kontrollera människors liv i alla avseenden. Boris Nemtsov klargör att det inte heller är fråga om att en elit av affärsmän (oligarker) och folk ur de gamla säkerhetsorganen styr med Putin som galjonsfigur.
Tvärtom bygger systemet på Putin själv. Putin utnyttjar olika maktgrupper för sina egna intressen, belönar dem och ser till att själv kontrollera de avgörande besluten. Det finns en växande social oro, men den kan i dag inte ta sig några normala politiska uttryck. I det perspektivet ter sig två perioder till med Putin som president som ytterst olycksbådande.