Enligt domen i förvaltningsrätten i Uppsala så ska pojken vid upprepade tillfällen ha blivit misshandlad av både sin mamma och en äldre bror. Situationen i hemmet ska ha gjort att pojkens skolgång blivit lidande och att han uteblivit från ett stort antal lektioner.
När detta uppmärksammades beslutade utbildnings- och omsorgsnämnden i kommunen där pojken bott att han skulle omhändertas och få vård enligt lagen om vård av unga (LVU). Från nämndens sida menade man att det utifrån pojkens berättelser och andra vittnesmål fanns en uppenbar risk för att pojkens fysiska hälsa och utveckling skulle skadas om han bodde kvar hos mamman och brodern. Pojken har också förklarat att han inte vill bo kvar då han är rädd för att utsättas för ytterligare våld.
Mamman motsatte sig nämndens beslut och överklagade det till förvaltningsrätten.
Pojkens pappa, som bor på annan plats, delade nämndens uppfattning att det fanns ett vårdbehov för hans son.
I sin dom skriver förvaltningsrätten att LVU är en skyddslagstiftning som utgår från vad som är bäst för barnet. Vidare konstaterar rätten att pojkens berättelse är trovärdig samt att det finns ytterligare saker i utredningen som styrker att han farit illa av att bo hos mamman och brodern.
Förvaltningsrätten väljer därför att gå på kommunens linje och att pojken ska omhändertas enligt LVU och ges vård samt placeras på ett familjehem.