"Väldigt intressant byggnad"
Saluhallen har varit illa ute flera gånger sedan invigningen 1909. Men alltid klarat sig.
Senaste gången det var kontroverser kring Saluhallen var 1996. Dåvarande ägaren JM Bygg höjde hyrorna kraftigt och hälften av handlarna lämnade Saluhallen.
Under hela sjuttiotalet var byggnaden rivningshotad. Lokalerna var nedgångna och en upprustning skulle bli dyr för Uppsala kommun, som ägde huset då. Att använda huset till något annat, som danspalats till exempel, var en idé. Efter år av diskussioner såldes Saluhallen till JM för en krona. I gengäld lovade man att fortsätta att driva saluhall i huset och att rusta upp. Till julen 1982 öppnade den nyrenoverade Saluhallen.
Invigdes 1909
Uppsalas saluhall är ett barn av nya förordningar för färskvaruhandel på torgen. En saluhall skulle ge både bättre arbetsmiljö för handlarna och bättre livsmedelshygien. Liknande hallar byggdes på flera håll i landet, bland annat Östermalmshallen i Stockholm och saluhallen i Lund. I Uppsala ritades hallen av Ture Stenberg, som också står bakom Kaniken och Mejeriet, och invigdes i februari 1909.
Ett rivningshot riktades mot saluhallen 1934. Då hade mängden trafik ökat i staden och Saluhallen ansågs ta för stor plats. En museiutredning 1947 föreslog att byggnaden skulle rivas och att ett nytt konstmuseum skulle byggas på grunden. 1968 drabbades Saluhallen av en brand. Elden tog en tillbyggnad som låg ned mot ån.
"Vacker bruksarkitektur"
Stig Rydh är nyligen pensionerad chef för Upplandsmuseet och menar att huset har ett kulturhistoriskt värde i staden.
— Det är en märkesbyggnad i Uppsala. Jag tycker att det är en väldigt intressant byggnad. Den ser också ut nästan som när den byggdes.
I början hånades byggnaden för sin fulhet och kallades "fläskbasilikan". Under årtiondena har synen förändrats.
— Det är vacker bruksarkitektur, säger Stig Rydh.
Så jobbar vi med nyheter