Vad händer på din föreläsningsdag på Johannesbäcksskolan?
– Vi ska prata om deras liv och rörelse på nätet, chattar och sociala medier. Jag kommer träffa eleverna i årskurs 4, 5 och 6 och efter det tar jag den kunskapen jag hämtar från klasserna till skolpersonalen och håller en vuxenvariant på samma föreläsning, men med ett tillägg om hur situationen för barnen på deras skola ser ut. Efter det får föräldrarna samma sak och i grund och botten är det kunskap jag samlat från att ha pratat med och hört från tusentals barn på andra skolor. Jag föreläser och pratar om hur man bemöter brotten som barn kan utsättas för på nätet. Vem pratar barnen med och varför väljer de att vara tysta när de utsätts för brott?
Vad säger skolpersonalen om dina föreläsningar?
– Personalen tycker att det är bra att få veta sånt här. De får lära sig hur lite de egentligen visste. Skolorna kan sedan utforma en plan efter föreläsningen, för hur man ska göra när något händer. När man tar in mig på en skola är jag kvar hos den skolan efteråt, jag försvinner inte bara, man kan få handledning och ringa in mig igen.
Skolan är förpliktigad att skydda barnen på nätet, men det är inte bara skolans ansvar och alla föräldrar vet kanske inte hur de ska gå tillväga eller vad som händer på nätet. Mitt mål är att de ska känna sig säkrare och veta mer än innan.
Vad finns det för faror för barn på nätet?
– Allt! Man kan inte i sin vildaste fantasi förstå vad som kan ske. Det finns de som säljer narkotika på instagram, barn kan få skickat till sig videos på IS skenavrättningar. Det finns mycket gott och tröst att finna på nätet, men alla vill inte väl. Och vi vet bara så mycket som de berättar, de följer andra saker än vad jag gör. En tolvårig pojke har helt andra intressen. Vi måste prata om vad som kan hända.
Vad bör man göra som förälder?
– Använd samma appar som barnen. Känn till dem och var de rör sig på internet. Både appar och chattar.
– Våga prata om det som händer dem, om taskiga kommentarer på en bild, eller att en bild inte får så många likes. Prata som att det är naturlig del av vardagen, för det är det. Prata med barnen på ett vettigt sätt, från den tiden att de får utrustning att använda. Motivera ett eventuellt förbud på ett riktigt och ärligt sätt, något annat går inte.
– Ta barnens aktivitet på nätet på allvar och att det som sker på nätet är lika viktigt som det som sker i verkliga livet.
Vad bör man vara uppmärksam på?
– Barn som är utsatta och mår dåligt signalerar det oftast genom någon förändring. Det kan vara deras sov- eller matvanor som ändras, att de missköter sin hygien, att de ändrar sitt språk. Vad som helst. Om det sker sexuella kränkningar får de också ofta ett nytt beteende och ett nytt språk. Det är inget svårt egentligen, man måste bara våga prata med barnen. Jag får höra väldigt ofta från barn jag pratat med som säger att saker hade kunnat ta slut tidigare om en förälder eller kurator bara hade vågat fråga.
Hur håller man balansen mellan kontroll och frihet?
– Man kommer aldrig vara helt säker på att man ser allt som barnen gör, man kommer aldrig veta allt. Det är ungefär som med första fyllan, så länge barnet vet att de kan vända sig till dig om de behöver hjälp. Om man inte har en bra kontakt med sitt barn är det bra att fråga vilka de istället vänder sig till först. Turordningen är alltid jämngamla vänner först. Man behöver kanske inte följa barnen på instagram, men man ska vara medveten om kretsarna som de rör sig i. Det är såklart också lättare att kräva det av en 10-åring än en 16-åring.
Vad ska man göra om ett barn utsätts för kränkningar på nätet?
– Det är samma lagstiftning som annars. Kränkningar som att någon kallar en för ”jävla hora” eller liknande och andra ofredanden är lika olagliga på nätet. Om kränkningar eller andra brott sker så måste man som förälder ta tag i det. Annars visar man för sitt barn att det här som händer är okej. Om någon slog ditt barn så skulle du i alla fall ringa någon och prata om det eller hur? Det är samma sak om någon kallar en för saker. Visa att det inte är okej.