Våga ifrågasätta burkan
Däremot gjorde president Nicolas Sarkozy helt rätt när han i veckans linjetal försvarade de idéer om frihet och jämlikhet som definierar det sekulära Frankrike.
"I vårt land kan vi inte acceptera att kvinnor hålls fångna bakom ett nät, avskurna från allt socialt liv, berövade på identitet", sade Sarkozy, och beskrev burkan som ett uttryck för underdånighet och förnedring.
Presidenten gick för en gångs skull inte till överdrift. Det heltäckande plagget avidentifierar kvinnan så fort hon svept in sig i det, likt en levande död. Burkan omöjliggör meningsfull kontakt med det omgivande samhället och tar ifrån bärerskan hennes kvinnlighet. Men skynket kränker inte bara kvinnan. Det är också bland de mest effektiva integrationshinder man kan tänka sig - mer ogenomträngligt än all världens språkbarriärer. I västvärlden talar dock burkan lika mycket klarspråk som en SD-Kuriren under armen: denna individ tar aktivt avstånd från all form av integration.
Burkan är varken religiöst eller kulturellt påbjuden. Det finns inget påbud i Koranen som kräver att varje millimeter av kvinnokroppen ska skylas och plagget förekommer endast hos en minoritet av världens muslimer. Burkan, när den bärs i East End, Paris banlieues eller Rinkeby, kan snarare vara ett tecken på ökad radikalisering och större genomslag för fundamentalistiska strömningar inom islam.
Det är omöjligt att veta hur många heltäckta kvinnor som själva valt sin utstyrsel. Det mesta pekar dock på att de lever under ett påtvingat manligt herravälde - och genom att stå upp för kvinnornas rättigheter bereder vi vägen för deras frigörelse. Faktum är att det är vår skyldighet som frisinnade européer att göra så, på samma sätt som vi bör stödja de kvinnor i Iran som nu trotsigt går ut på gatorna utan sjal.
Muslimska kvinnor hör hemma i Europa, men kvinnoförtryckande påfund som burkan gör det inte. Svårare än så behöver det faktiskt inte vara.
Så jobbar vi med nyheter