Tingsten skriver i sina memoarer att han besökte ett möte med den CIA-finansierade organisationen Congress for Cultural Freedom, CFF, och därefter avstod från vidare kontakt. Också ett antal författare – Nobelpristagarna Eyvind Johnson och Harry Martinson och därtill Vilhelm Moberg och Birgitta Stenberg skulle enligt förhandsuppgifterna om programmet pekas ut som medlemmar av CFF.
Det är onekligen ovanligt att ett upphaussat radioprogram hejdas innan det har sänts. Men det verkligt intressanta är inte vem som var på vilka möten vid 50-talets början, utan den brist på perspektiv som så tydligt präglade förhandspubliciteten om programmet. Vid 50-talets början kontrollerades halva Europa av Stalin, den politiska ordningen bakom järnridån präglades av censur, slavläger och utrensningar. Att tydligt ta ställning mot kommunismen var den enda moraliskt möjliga hållningen för liberaler som Tingsten likaväl som för socialdemokrater som Tage Erlander och den unge Olof Palme, precis som för kulturarbetare som förstod kommunismens hot mot det fria skapandet.
Naturligtvis försökte CIA få kontakter bland antikommunistiska intellektuella och det är väl känt att det förekom diskret ekonomiskt stöd till olika typer av verksamhet. Men det gör inte de intellektuella som någon gång deltog i möten eller skrev i någon tidskrift till betalda CIA-propagandister.
Herbert Tingsten var inte bara antikommunist utan också en av Sveriges ledande antinazister, kulturellt och socialpolitiskt radikal. Hans analys av demokratins seger och kris efter första världskriget blev internationellt ryktbar, liksom storverket om socialdemokratins idéutveckling. Han var den förste svenske publicist som engagerade sig mot apartheid i Sydafrika. Hans idéhistoriska böcker och essäer hör till det bästa som skrivits i de ämnen han intresserade sig för.
Det var nog tur att programmet hejdades. Det hade kunnat bli riktigt pinsamt för Sveriges radio.