Det börjar en kvart före middagen.
– Glass!
– Nej Mini, inte innan maten, förklarar jag entonigt och helt utan inlevelse. För jag vet vad som kommer nu. Det är ingen idé att lägga ner energi så här i början av, låt oss kalla det maktkampen.
Mini tjuter i högan sky. Antagligen för att jag någon gång vid ett svagt ögonblick givit med mig. Nu är det just den gången som representerar allt hans hopp. Han skriker och stampar i ursinne med sina små fötter i golvet. Själv vill jag inget hellre än att ställa frysen på vid gavel och säga "Vad får det lov att vara, smurfglass, giftgrön glass eller strösselglass?", bara för att få ett slut på utbrottet.
Tänker att jag ringer dagis snart och ber dem berätta hemligheten. Hulkandes i luren kommer jag att böna och be att de ska förklara hur jag ska hantera de arga små liven. Om förskolepersonalen kan hantera en hel grupp med kids, borde inte jag kunna hantera två? "Men är han inte bara trött då?" kommer de kanske fråga. "Jo" kommer jag att svara. För så är det såklart. Så fort de passerar den magiska vardagströtthetsgränsen går de bananas och skriker, gapar och slåss. När jag själv passerar samma gräns, diskar jag en stekpanna så hårt att teflonet ber om nåd och väser något surt om tvättkorgen till min man.
Jag är i alla fall övertygad om att fröknarna sitter inne med hemlig information. Hur skulle de annars få tio ungar att sova sida vid sida på madrasser med endast centimetrar emellan. Eller få samma barn att sitta och klippa i papper utan att saxen förvandlas till ett lasersvärd som man kan jaga sin lillebrorsa med.
Vi äter spagetti med köttfärssås. Maxi tar en tugga, sen hoppar han ned på golvet och börjar skjuta ut små runda magneter ur någon slags skjutmanick.
– Hallå, vad gör du? Vi äter mat nu.
Jag spänner ögonen i honom i ett försök till auktoritet.
– Jag vill inte ha, säger han bara.
– Inte ha mat, säger Mini och hoppar ned från tripp trapp-stolen som vi med facit i hand inte borde tagit bort bygeln från.
Middagen är över och jag tänker att förskolorna skulle kunna tjäna storkovan genom att hålla kvällskurser av typen "Så får du ditt barn att sitta kvar vid matbordet-10 poäng" eller "Så får du ditt stora barn att klä på sig själv och ditt lilla barn att inse sina begränsningar efter 789 försök-20 poäng". Jag kommer att stå överst på väntelistan, den saken är helt klar.